Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
propionsyra 0,0013 och smörsyra 0,0010 proc. äkta syra, då de äro rena (vattenfria). De äkta syrorna angåvos förr vara fullkomliga elektrolyter, d. v. s. totalt dissocierade, pseudosyrorna äro icke elektrolyter. I sitt sista sammanfattande arbete synes Hantzscii anse de förra såsom endast »potentiella elektrolyter», d. v. s. föreningar med »ionogen bindning», i vilka den eventuella ionen står utanför molekylkärnan enligt den WERNER,’ska formeln, medan pseudoföreningen motsvarar den vedertagna konstitutionsformeln.
På grund av den stora betydelse, som tillmätts Hantzsch’s opposition mot dissociationsteorien, må i korthet de huvudsakligaste fakta angående elektrolyters ljusabsorption återgivas — varvid för de organiska föreningarna särskilt den i det violetta och närliggande partier av spektrum förekommande absorptionen blivit undersökt. Kopparsulfat har i lösning av alla koncentrationer, då den är delvis dissocierad, alldeles samma färg som i kristalliniskt tillstånd, då det enligt den äldre uppfattningen är odissocierat — nu kan man på visst sätt säga, att ionerna äro dissocierade från varandra även hos kristalliniskt kopparsulfat. Därtill kommer ytterligare, att såväl det HiTTORF’ska vandringstalet, som också fryspunktsnedsättningen visar, att, utom i allra yttersta utspädning, komplexa ioner och därför sannolikt även komplexa molekyler finnas i kopparsulfatlösningar, och att dessa komplexers relativa antal växer starkt med koncentrationen. Erfarenheten anger således, att, trots det att en tydlig omlagring äger rum, då kopparsulfatets molekyler och ioner erhålla ökad koncentration, absorptions-spektret dock förblir oförändrat. Detta kan ej förklaras på annat sätt än så, att man antar, att de olika molekyler eller ioner, som förekomma i lösningar av kopparsulfat, alla ha inom försöksfelen samma ljusabsorptionsförmåga. Detta anses av Hantzsch vara uteslutet. Lett annat fall åter, då det är fråga om ättiksyra, säger Hantzsch. »Den i vattenlösning icke ioniserade ättiksyran är optiskt nästan identisk med den dimolekylär-homogena syran.» När en molekylär omlagring i ett fall icke åstadkommer en märkbar förändring hos ljusabsorp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
