Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen, är det ju egendomligt att påstå, att den i ett annat fall nödvändigt måste göra det.
I ett alldeles nytt arbete (1924) av K. Mechb och H. Ley har det påvisats, att ljusabsorptionen hos kopparsulfatlösningar av olika halt inom det ultravioletta fältet högst betydligt avviker från Bber’s lag. Härmed har detta »klassiska» exempel på en fullkomlig dissociation hos koncentrerade lösningar helt och hållet mist sin beviskraft.
Några koboltsalter förhålla sig på liknande sätt som kopparsulfat. Men det finnes andra kobolt- och koppar-salter, som i hög grad ändra färg vid utspädning, såsom koboltklorid och kopparns klorid och bromid. Hantzsch förklarar, att detta beror på bildningen av komplexer, som innehålla vatten.
Bland Hantzsch’s egna iakttagelser kan man framhålla hans mätningar angående ljusabsorptionen i lösningar av salter av acetyloxindon och oxindonkarbonsyreester. Koncentrationen hade mycket litet inflytande, men de olika kationerna visade, oaktat de själva ej förorsaka någon ljusabsorption, ett högst betydande inflytande på lösningens färg. Hantzsch säger, att »den färglösa metallionen» utövar en kemisk effekt på den färgbärande anionen, vilken effekt »är mycket obetydlig och formellt ej. ens angivbar» och oberoende av om metallionen är förenad med den färgbärande ionen eller skild därifrån. Således åter ett medgivande av, att dissociationsgraden ej nödvändigt måste utöva inflytande på färgen. Emellertid måste man vara Hantzsch tacksam för, att han gjort några mätningar av den elektriska ledningsförmågan i detta fall. Det visar sig därvid, att den molekylära ledningsförmågan har ytterst obetydlig storlek för de olika salterna, särskilt för strontiumsalterna (kalciumsalterna, som ej uppmätts, förhålla sig otvivelaktigt på liknande sätt). Man har därför all anledning att antaga, att dessa salter, vilkas förhållande ligger till grund för Hantzsch’s uttalande, huvudsakligen bestå av molekylärkom-plexer, som äro i mycket ringa grad dissocierade. lönernas antal är därför försvinnande, vilken utspädningen än är, så att samma salt visar i huvudsak samma absorptionsspektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
