Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektrolytiska dissociationsteoriens senaste framsteg. Av prof. Sv. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också antagandet, att starka syror äro fullkomligt dissocierade även vid hög koncentration, vilket han anser stå i sträng motsats mot deras katalytiska förhållande. Det torde dock ej löna mödan att närmare ingå på dessa Hantzsch’s spekulationer, då det synes föga troligt, att grunderna för dem skola finna något nämnvärt erkännande.
Några få erinringar om de viktigaste regelbundenheterna för ljusabsorptionen hos vattenlösningar må här vara på sin plats. Victor Henri fann, att myrsyra absorberar aktiniskt ljus tre gånger, och ättiksyra två och en halv gånger, så starkt som deras salter. Denna fråga har vidare underkastats en noggrann prövning av Robert Wrigiit. Han fann, att de starka syrorna, såsom salpetersyra, bromsyra, jodsyra, pikrinsyra och benzolsulfonsyra, ha samma absorptionsförmåga (i vattenlösning) som deras salter i avseende på ultraviolett ljus. Svaga syror, såsom myrsyra, ättiksyra, propionsyra och smörsyra, visa en större absorptionsförmåga än deras salter. För dessa svaga syror ökas skillnaden mellan syra och salt med syrans dissociationskonstant. Vid mycket svaga syror, såsom fenol (i 0,01 normal lösning), iakttar man däremot, att syran absorberar mindre starkt än dess salt. I detta fall råder naturligtvis en stark hydrolys. Vid oxalsyras neutralisation till hälften äger ingen ändring rum i absorptionen, vid neutralisation av den andra hälften är ändringen mycket stor. Den första väte-ionen är mycket starkt avdissocierad hos oxalsyran, den andra åter i utomordentligt ringa grad. Liknande, fast ej så starkt framträdande skillnader vid neutralisation av de båda hälfterna, funnos hos malonsyra och citronsyra, tydligen av liknande grund som hos oxalsyran. Alla dessa iakttagelser stämma synnerligen väl överens med den elektrolytiska dissociationsteoriens fordringar.
Hantzsch anger på flera ställen, att hans upptäckt av pseudosyror och baser står i strid mot dissociationsteoriens fordringar. Naturligtvis kan en upptäckt av förut okända kroppar ej på något sätt stå i motsättning till dissociationsteorien. Däremot kan resultatet av en undersökning av deras egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
