Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om absoluta intensitetsbestämningar av röntgenstrålar. Av lektor T. E. Aurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om absoluta intensitetsbestämningar 45
nyssnämnda platta finnes ett fint sicksackformat, längs hela plattan gående spår, i vilket en fin isolerad koppartråd (uppvärmningstråden} är lagd. Mot den andra ändytan av vardera stapeln är likaledes med mellanlägg av silkespapper pressad en annan 2 cm tjock kopparplatta med 16 cm2 yta. De båda staplarna äro anbragta i ett lufttomt kärl på sådant sätt, att ändytorna med absorptionsplattorna äro vända mot ett aluminiumfönster av 0,1 mm tjocklek, genom vilket röntgenstrålarna kunna insläppas. Med tillhjälp av en bländare kan omväxlande antingen den ena eller den andra plattan bestrålas. Termostaplarna hava varit kopplade mot varandra, och de båda bakre kopparplattorna, vilkas ändamål är att hålla temperaturen konstant vid de lödställen, som äro vända från de bestrålade ytorna, hava varit förbundna med varandra genom en grov kopparstav. Som galvanometer har ett visarinstrument av Hartmann & Brauns konstruktion med mikroskopisk avläsning använts, vilket instrument ställts till. mitt förfogande av docenten G. Ising.1 Känsligheten var så stor, att en temperaturskillnad mellan de båda plattorna av ungefär en milliondels grad med säkerhet kunde påvisas. Mätningarna ha tillgått så, att först den ena plattan bestrålats och ström letts genom uppvärmningstråden i den andra plattan, tills galvanometern icke visat något utslag, varefter den förstnämnda plattan beskuggats och den förut beskuggade plattan bestrålats och på samma sätt som nyss en ny kompensering verkställts. Medelvärdet av de båda värden på värmeutvecklingen, som beräknas med tillhjälp av den å en milliampéremeter avlästa strömstyrkan i uppvärmningstrådarna och de förut uppmätta motstånden i samma trådar, ger då måttet på röntgenstrålningens intensitet. Intensiteten kan lämpligen uttryckas i erg per sekund per cm2 av en mot strålarna vinkelrät yta. Då det av praktiska skäl synes önskvärt att giva denna enhet ett särskilt namn, tillåter jag mig föreslå, att den måtte kallas Röntgen eller förkortat i?, vilken beteckning jag i det följande kommer att begagna.
1 Kosmos 1923, s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
