Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om absoluta intensitetsbestämningar av röntgenstrålar. Av lektor T. E. Aurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämning av den totala intensiteten hos ett kontinuerligt spektrum. Annorlunda ställer sig emellertid saken, om intensiteten hos en verkligt homogen strålning skall bestämmas, ty då kan i vissa fall felet bliva mycket större.
Utan att närmare ingå på äldre försök, vill jag i största korthet redogöra för resultaten av de försök, som jag själv utfört i ändamål att finna en användbar metod för absoluta intensitetsbestämningar av röntgenstrålar. Då det här gäller att mäta ytterst små värmemängder, måste den allra största omsorg nedläggas på att förebygga fel på grund av ledning och strålning. Den av Knut Ångström uppfunna kompensationspyrheliometern uppfyller i detta avseende de högsta anspråk, på samma gång som den tillåter en synnerligen exakt bestämning av den utvecklade värmemängden. Apparaten utgöres, som bekant, av tvenne bredvid varandra ställda, på ytan svärtade metallbleck, av vilka det ena utsattes för bestrålning, under det att det andra, som beskuggas, kan värmas medelst elektrisk ström. Genom att giva strömmen en passande styrka, kan man lätt åstadkomma, att uppvärmningen i båda blecken blir lika stark, vilket lätt konstateras med tillhjälp av ett termoelement, vars lödställen äro anbragta på baksidan av metallblecken. Värmeutvecklingen kan lätt beräknas, då strömstyrkan och motståndet äro kända. Då båda metallblecken få samma temperatur, äro lika stora och av samma beskaffenhet samt äro på samma sätt uppställda, blir värmeförlusten på grund av ledning och strålning lika stor och kan därför försummas. Den apparat, som jag begagnat, har varit byggd efter samma princip, men i stället för ett enda termoelement ha tvenne för ändamålet särskilt konstruerade termostaplar använts. Vardera termostapeln består av 750 element av järn och konstantan, sammanpressade så, att de bilda en liten parallellepiped med 9 cm2 ändytor. Ändytorna, vid vilka lödställena äro belägna, äro planslipade, och mot den ena ändytan av vardera stapeln är med ett mellanlägg av tunt silkespapper lagd en 2 mm tjock kopparplatta med 9 cm2 yta (absorptionsplattan). Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
