Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolstål med t. ex. 0.9% C ett hårdhetstal:=200. Denna hårdhetsökning beror i främsta rummet på att stålet innehåller såsom mekanisk inblandning en (i sig hård) kemisk förening, cementit Fe3C; generellt kan sägas, att kemiska föreningar ofta i sig äro betydligt hårda, ej deformerbara, vilket väl får anses bero på att dessa i allmänhet utmärkas av ett mera komplicerat kristallgitter. Det är ju klart, att en dylik främmande inblandning betydligt måste minska förskjutbarheten hos den ingående grundmassan av järn, d. v. s. öka hårdheten. Denna inverkan beror emellertid ganska mycket på formen för inblandningen: bildar cementiten utsträckta tunna blad (i »lamellär perlit»), utgör den ett större hinder mot deformation än om den bildar små rundade partiklar (»sfäroidiserad cementit»). Särskilt är hårdheten stor om cementiten bildar ett nätverk i korngränserna; den kommer därigenom att kraftigt staga hela massan. I det följande återkomma vi till denna sorts hårdhetsökning i ett speciellt fall.
III. Härdhetsökning genom främmande ämnen i fast lösning.
Metallers fasta lösningar utmärkas generellt av att vara betydligt hårdare än de rena ingående metallerna. Detta framhölls av förf. 19011, men det då föreliggande observationsmaterialet måste anses ha varit ganska torftigt. Sedan dess har ett ypperligt försöksmaterial åstadkommits, speciellt av Kurnakow och Zemcuzny,2 som uppvisat, att de fasta lösningarnas större hårdhet, är ett för kemiska substanser i allmänhet karakteristiskt fenomen. Dessa forskare uppvisade sålunda, att t. ex. klorsilver-bromsilver, p-diklorbenzol—p-dibrombenzol giva ett tydligt hårdhetsmaximum vid ungefär lika stora mängder av bägge komponenter. Därvid ägde bestämningarna rum så, att substansen under ett högt tryck fick
1 Zeitschr. f. anorg. Chemie 34, 529, 1901; 61, 181, 1909.
2 N. S. Kurnakow und S. F. Zemcuzny, Fliessdruck und Harte plastischer Körper. Zeitschr. f. anorg. Chemie 54, 149, 1907; 60, 1, 1908; Jahrb. d. Radioakt, und Elektronik 11, 1, 1914, m. fl. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
