Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast i det fall, att bägge komponenterna äro varandra så lika som höger- och vänsterform av samma substans, har den av dem bestående fasta lösningen icke någon ökad hårdhet. Detta bevisades för d-kamfer—1-kamfer.
För metalliska substanser känner man numera talrika system med dylika hårdhetsmaxima, såsom t. ex. silver-guld, koppar-nickel. Här återges (Fig. 1) efter bestämningar av F. Saueewald1 hårdheten för det sistnämnda systemet, vid olika temperaturer. Hårdhetskurvornas utseende är här ej fullt normalt; i allmänhet likna de mera den understa kurvan å Fig. 1, gällande för elektriska ledningsmotståndet. Det synes för fasta lösningar vara lika karakteristiskt, att hårdheten avsevärt ökar med stigande halt av inblandning, som detta är fallet med det elektriska ledningsmotståndet. Detta anges å figuren enligt bestämningar av E. Sedström2.
Beträffande storleken av denna i olika fall förekommande hårdhetsökning är att säga följande. Generellt synes gälla, att ju mera komponenterna i kemiskt hänseende likna varandra, dess mindre är hårdhetsökningen (jmfr fallet kamfer!); ju mera de kemiskt avvika från varandra, dess större hårdhets-ökning; liknande gäller för elektriska motståndet.3
Hos de fasta lösningar, som erhållas på vanligt sätt, d. v. s. efter föregående smältning och långsam avkylning, och som alltså äro stabila i vanlig fysikaliskt-kemisk mening (eller motsvara en relativt hög ömsesidig löslighet), är ökningen av hårdheten utöver komponenternas hårdhet icke särdeles betydande, låt oss säga ej över 100 % Om däremot den fasta lösningen upptagit mera främmande substans än vad som motsvarar den naturliga lösligheten vid vanlig temperatur, förekommer
1 F. Satjerwald, Zeitschr. f. anorg. Chem 131, 57, 1923.
2 E. Sedström, Einige physikalische Eigenschaften metallischer Mischkristalle. Inaug. Diss. (Lund). Stockholm 1924.
3 Kemiskt ekvivalenta mängder av i järn lösta substanser förorsaka i första approximation samma motståndsökning (förf. 1902); avvikelserna bliva emellertid i allmänhet större ju längre det lösta grundämnet i periodiska systemet skiljer sig från järnet. »Ju närmare varandra två grundämnen stå i detsamma, desto mindre är i allmänhet den motståndsökning de ömsesidigt förorsaka» (förf., Jernk. Ann. 1916, 35).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
