Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlätta bevarandet av homogen fast lösning; de underlätta alltså stålets förmåga att taga härdning, i det mindre avkylningshastighet erfordras än för kolstålet.1
Detta förhållande är av den allra största praktiska vikt. Tack vare tillsatsen i fråga kan man t. ex. vid kulbanan i ett större kullager få erforderlig hårdhet även längre in i stålet, där avkylningshastigheten är låg.
Denna inverkan av specialtillsatser illustreras väl genom några av L. Grenet givna schematiska kurvor (Fig. 4). Vid
rent kolstål: stor hårdhet i själva ytan, men, starkt avtagande hårdhet i skikten innanför — på grund av där rådande lägre avkylningshastighet. Vid nickeltillsats: hårdhetens avtagande inåt går långsammare. Vid kromtillsats: ythårdheten sträcker sig oförminskad ett gott stycke inåt, för att sedan hastigt avtaga. Bäst verkar en kombination av bägge ämnena. I och med det nu anförda har exemplifierats ett visst, för praktiken ytterst viktigt sätt för specialämnenas inverkan.
Olika slags verkan av specialcimne.
Fråga vi efter de olika verkningssätt, som vi kunna särskilja eller vänta oss, kan följande översikt anföras.
De främmande ämnena kunna: la. Sänka, resp. höja (det verkliga) läget av kolstålets omvandlingspunkter, och även 1b. införa en inre tröghet, som t. ex. verkar som en förändring av avkylningshastighet (eller av
1 Den direkta anledningen till den karakteristiska sänkningen av omvandlingspunkten i Fig. 3 torde kunna sägas vara följande: efter långsam avkylning förefinnes Cr-halten till allra största delen utskild ur järnet, och ingående i en (svårlöslig) karbid. Först efter tillräckligt hög upphettning går denna i lösning. Den så bildade fasta Cr-lösningen sönderfaller först vid avsevärt lägre temperatur (440°) än Cr-fattig lösning.
Fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
