Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stål av snarlik sammansättning hade långt tidigare använts av Mushet, men utan större framgång.
Den banbrytande effektivitetsökning, som den Taylor-WhiTB’ska processen medförde, berodde på värmebehandlingen av stålet, icke på förändring av sammansättningen. Processen består däri, att stålet (1) först långsamt, sedan (2) hastigare värmes till nära smältpnnkten, som ligger vid omkr. 1300— 1350°. Därefter (3) sker avkylning i ett blybad vid 640° temperatur och sedan (4) ner till vanlig rumstemperatur. Till sist sker (5) en eftervärmning upp till 640°, följd (6) av hastig eller långsam avkylning. Genom den förra delen (1—4), den egentliga härdningsprocessen, vinnes en avsevärd hårdhet, som ej försvinner vid svag rödvärme och därför benämnes rödhårdhet (»red hardness»). Genom eftervärmningen (5, 6) vinnes ett ytterligare tillskott i hårdhet.
Frågan är nu, vad det är, som vid denna behandling sker med avseende på stålets konstitution. Talrika arbeten, av Carpenter1 m. fl.2, hava sökt belysa denna fråga, men verkat föga klargörande. Viktiga resultat finnas emellertid i ett vid Bureau of Standards nyligen utfört arbete av H. Scott3, innehållande för första gången detaljerade beskrivningar av mikrostruktur, specifik volym, hårdhet och magnetiska egenskaper hos ett och samma, på olika sätt värmebehandlade snabbstål. Av betydelse är även resultat av en vid Metallografiska institutet av A. Westgren och G. Phragmén4 utförd röntgenologisk analys. Därigenom har fastslagits, att den kolhalt, som förekommer i snabbstål, ingår som en (förut förmodad) dubbelkarbid med en sannolik formel Fe6W3C, motsvarande 1,3 % kol. Denna låga kolhalt (cementit Fe3C innehåller 6,7 % C) medför att denna karbidbeståndsdel (karbid-
1 H. C. H. Carpenter & C. A. Edvards, Journal Iron and Steel Inst. 67, p. 433, 1905; 71, p. 377, 1906.
2 Beträffande övriga forskare hänvisas till förf:s nyss citerade arbete.
3 H. Scott, Relation of the high-temperature treatment of high speed steel to secondary hardening and red hardness. Se. Papers of the Bureau of Standards No. 395, Washington 1920.
4 A. Westgren and G-. Phragmén, On the Structure of solid Solutions. Nature 113, 122, 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
