Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fas) förekommer i riklig mängd även vid låg totalkolhalt hos stålet.
Allmänt karakteristiskt för snabbstålets mikrostruktur är, att den liknar strukturen hos kolstål med hög kolhalt, med den skillnaden, att den i kolstålet i ringa mängd förekommande karbidfasen (cementiten Fe3C) här ersättes med dylik i större mängd förekommande karbidfas. Denna går, liksom cementiten — från vilken den mikroskopiskt svårligen kan skiljas — i lösning med stigande temperatur, ehuru trögare. Först efter en upphettning till omkr. 1300° synes lösningen bli fullständig. Då erhålles, såsom Carpenter, påvisade, en mikroskopiskt homogen polyederstruktur, som ofta betecknas såsom austenit, men vilken, såsom vi skola se, rikligt innehåller a-järn.
Scott har mikroskopiskt visat, hurusom med stigande härd-ningstemperatur karbidfasen alltmer går i lösning, varvid dock i hans prov densamma icke ens vid en härdningstemperatur av 1290° fullständigt försvunnit.
Vi kunna nu bilda oss följande föreställning om förloppet vid snabbstålets härdning.
Genom upphettning till nära 1300° går karbidfasen — åtminstone till mycket stor del — i lösning. Avkyler man tämligen hastigt, kvarstår i enlighet härmed wolfram och kol i löst tillstånd. Härav kan man draga den viktiga slutsatsen, att den uppträdande hårdheten knappast, som man möjligen kunnat förmoda (åtminstone icke enbart), kan tillskrivas en i sig hård dubbelkarbid, som skulle verka hårdhetsökande på samma sätt som cementiten i glödgade kol stål, utan hårdhetsökningen torde falla under den allmänna lagen om fasta lösningars hårdhet.
Frågan är nu närmast, huruvida järnet i den fasta lösningen befinner sig i y- eller i a-tillstånd. På grund av avkylningen från den mycket höga temperaturen skulle man kunna vänta sig /-tillstånd, austenit. Emellertid talar den efter avkylningen förefintliga, rätt starka ferromagnetismen och den betydande hårdheten för förefintligheten av a-tillstånd, martensit, som ju kännetecknas på detta sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
