Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hårdhet och härdning av kolstål och snabbstäl 71
niumbrons (Cu— Al) med 7,5—17 % Al; mässing (Cu—Zn) med 37—60 % Zn. Även hos Al—Fe (omkr. 70 % Fe, resp. omkr. 93 % Fe), Ni—Zn (omkr. 58 % Zn). I dessa legeringar uppträda eutektoida blandningar, vare sig mellan tvenne metaller eller mellan en metall och en metallförening (såsom Fe—Fe3C). Anföras kunna även binära legeringarna Pb—Sn, Pb—Bi, där Guillet1 nyligen uppvisat härdningsverkan.
Ett fall, som genom storleken av hårdhetsändringen är särskilt beaktansvärt, utgöres av en — redan av Newton känd — ternär legering, på vilken förf. redan tidigare riktat uppmärksamheten.2 Densamma består av Bi 8, Pb 5, Sn 3 viktsdelar och smälter vid 94,5°. Efter avkylning i kallt vatten är legeringen hård och mycket spröd. Håller man den en kort stund i handen, blir den plötsligen så varm, att den bränner huden. Efter denna med stålets rekalescens analoga värmeutveckling — som tydligen motsvarar uppdelningen av en fast lösning — är legeringen mjuk och böjlig.
Genom dessa exempel blir det tydligt, att även andra legeringar förhålla sig på liknande sätt som stålet.
De numera kända fallen lämna en välkommen bekräftelse på en av förf. 1904 gjord generalisering av det för en metalls härdning (och »anlöpning») väsentliga. Som numera även flera andra författare under sista åren kommit till ungefär samma mening (Maurer, Guillet, Portevin), må densamma här citeras:
»För att en metall A skall kunna härdas genom hastig avkylning, synes det vara nödvändigt och tillräckligt, att det finnes ett ämne B, som är föga lösligt i A under en viss temperatur T, men som går i lösning vid högre temperatur, och att det är möjligt att genom hastig avkylning från en temperatur > T få (den fasta) lösningen A, B att bestå vid vanlig temperatur. Eftervärmes svagt till temperaturer < T, undergår lösningen A, B en partiell uppdelning i en blandning av A + B: metallen är anlöpt.»
1 L. Guillet, Anf. st.
2 C. Benedicks, Recherches physiques et physico-chimiques sur 1’acier au carbone. -Thése. Upsala 1904. p. 204; Jernkont. Annaler 1906, s. (1) 219.
8 Anf. st. p. 204, resp. s. 219.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
