Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hårdhet och härdning av Jcolstål och snabbstål 75
att enligt Vant’ Hoff ångtensionen för en fast kropp av termodynamiska skäl måste minska, då den upptar ett främmande ämne i fast lösning; eftersom man kan betrakta hårdheten ungefär som ett arbete, som måste förrättas för att avlägsna en viss viktsmängd substans från kroppen, ligger det nära till hands att tänka sig, att även hårdheten måste öka på grund av lösta ämnen.
Mera konkret var framhållandet1 (1916) av att den väldiga hårdhetsökningen vid härdning knappast kan förklaras, »om man icke antar, att en enda främmande atom har förmågan att nedsätta eller låsa förskjutbarheten längs hela ytor (såsom ett sandkorn i glidytan på en maskin!)». »Endast genom en dylik så att säga kvadratiskt förstorad ytverkan synes det . . . möjligt att få en förklaring till den enorma hårdhetsökning, som ofta förorsakas av minimala föroreningar».
Denna hindrande inverkan av en främmande atom behövde ej tagas rent geometriskt, i det att närvaron av en främmande atom med avvikande massa, egensvängningstal o. s. v., förmodades kunna på väsentligt sätt störa de sannolikt synkrona atomsvängningar man numera har anledning antaga hos fasta kristaller.2
Den av Jefferies och Archer(1921) framställda uppfattningen kommer synnerligen nära den som förf. tillåtit sig här återge i citat. Skillnaden är endast den, att dessa forskare anse, att den främmande substansen måste utskiljas, utfällas till mikroskopiska eller submikroskopiska partier för att utöva största möjliga inverkan. Det torde dock vara klart, att inverkans storlek bättre förklaras genom en inverkan, som utövas även av enstaka främmande atomer.
Även Rösenhain3 har nyligen framställt teori för härdning, som på väsentliga punkter ansluter sig till det här anförda.
1 C. Benedicks, Jahrb. d. Radioakt. und Elektronik 13, 351 (390), 1916:
2 Härav ligger det nära att sluta, att en främmande atom. skall förorsaka kraftigare inverkan ju mera den kemiskt, d. v. s. till sin konstitution avviker från metallens, vilket besannas av erfarenheten. Se A. L. Norbttry, Trans. Faraday Soc. 19, 586, 1924.
8 W. Eosenhain, Third Sorby Lecture. Sheffield 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
