Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hårdhet och härdning av kolstål, snabbstål och andra legeringar. Av prof. C. Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening CdMg. Att därvid en hårdhetsökning äger rum är givetvis att vänta, ehuru den ej omtalats.
En dylik hårdhetsökning är snarare jämförbar med t. ex. hårdnandet av gips — som ju beror på utkristalliserandet av en kemisk förening — än med kolstålets härdning. För järnet skulle motsvarighet föreligga i det tänkta fallet, att ur vid vanlig temperatur bibehållen austenit småningom kunde utkristallisera en (supponerad) karbid FenC; detta skulle säkerligen medföra en hårdhetsökning. Duraluminet kan sägas ge exempel på en metalls hårdnande, icke härdande.
Och varje anledning saknas enligt min mening för att vilja se orsaken till martensitens stora hårdhet i mindre eller större utskilda cementitpartiklar. Allt sedan Stroughals och Barus klassiska undersökningar veta vi att hårdhet och elektriskt ledningsmotstånd på det närmaste följas åt. För ledningsmotståndet gäller, att det är störst, då (molekulart finfördelad) fast lösning föreligger, och att det tydligt minskas, så snart någon utskiljning av cementitpartiklar äger rum, såsom i troostit. Allt talar för att kolet likaledes har sin maximala inverkan på hårdheten, när det befinner sig i tillstånd av molekular finfördelning.
9. HÖRANDE DEN TEORETISKA ORSAKEN TILL FASTA LÖSNINGARS HÅRDHET.
I ett redan citerat arbete från 1901 sökte förf. sätta denna hårdhetsökningen i samband med det tillsatta ämnets osmotiska tryck — en storhet, som ju framför andra ansetts karakteristisk för lösningstillståndet. Den diffussionstendens, som finnes i fasta lösningar, gör det ju fullt befogat att för dem tala om osmotiskt tryck, men föreställningen är för allmän för att verka klargörande på mekanismen för hårdhetsökningen.
Detsamma torde kunna sägas om förf:s senare påpekande1 av
1 C. Benedicks, Zeitschr. f. anorg. Chemie 61, 181, 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
