Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåtelse ett föredrag av professor Oseen i seminariet för teoretisk och experimentell fysik i Uppsala i febr. detta år. Ogörligt och olämpligt vore det att i en artikel som denna eftersträva fullständighet. Oseen anmärker, att den som vill se, hur oöverskådlig och omöjlig att i minnet sammanhålla en gren av fysiken blir, då den saknar teori, han skall studera litteraturen om de mesomorfa kropparna, d. v. s. de flytande kristallerna och kristallvätskorna. Uppmärksamheten kommer därför att i det följande endast koncentreras på de experimentella fakta, vilka antingen äro särskilt typiska för de mesomorfa kropparna eller för vilka en teoretisk belysning kan erhållas.
HISTORIK.
Att vissa kroppar kunna uppträda i mesomorfa tillstånd upptäcktes av O. Lehmann i Karlsruhe. Dennes fader, som var gymnasialprofessor i Ereiburg i Baden, ville i de organiska företeelserna finna enkla matematiska lagar och anställde i det syftet mätningar å blad, snäckor o. d. Då hans ansträngningar buro ringa frukt, övergick han senare till ett mikrobiologiskt studium. Så kom det sig, att sonen, Otto Lehmann, redan som gymnasist fick ett utmärkt mikroskop i händerna. Mikroskopet blev sedan hans huvudsakliga instrument, livet igenom. Habilitationsundersökningen (för vinnande av docentur) gällde kristallerna i mikroskopiska former, kristallembryon. I denna sökte han en metod att genom deras former särskilja sådana från olika substanser, men vann ej det åsyftade resultatet.
Tack vare sin synnerliga förtrogenhet med mikroskopet kunde Lehmann anpassa det för nya behov, så att exempelvis preparatet kunde uppvärmas starkt, utan att objektivet tog skada. Denna anordning var nödvändig för studiet av de olika former, i vilka samma kemiska förening vid olika temperaturer kan uppträda.
Ar 1888 fick Lehmann sig ett ämne tillsänt från F. Keinitzer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
