Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar 117
för vilket denne så att säga funnit två smältpunkter. Det var cholesterinbenzoat, som vid vanlig temperatur består av kristaller, vid 145,5° smälter till en viskös grumlig vätska för att vid 178,5° plötsligen förvandlas till en vanlig lättflytande och klar vätska. Upptäckten av materiens mesomorfa tillstånd eller flytande kristaller brukar återföras på Lehmanns publikationer år 1889, där kan meddelade, att den grumliga vätskan var dubbelbrytande. Sedermera fann Lehmann liknande egenskaper hos flera andra organiska ämnen.
För nämnda grumliga viskösa tillstånd fann Lehmann på benämningen flytande kristall (först »fliessender Kristall» sedan också »flüssiger Kr.»). Han gav därmed uttryck åt sin (enl. Friedel felaktiga) förmodan, att vissa av de ifrågavarande ämnenas egendomliga egenskaper bero på en strid mellan en »Gestaltungs-kraft» och ytspänningen. »Gestaltungs kraft» syftar på kristallernas säregna förmåga att anta polyedriska former, men denna »Kraft» har hos de flytande kristallerna andra egenskaper (jfr. under rubriken båtonnets). Ytspänningen är bekant från vätskorna. En sådan strid tycker man sig särskilt tydligt iakttaga, då det ibland vid omvandling från amorf vätska till flytande kristall bildas droppar med synnerligen egendomliga former (båtonnets). Lehmann hade det intrycket, att de vid sin bildning sågo ut alldeles som kristaller med avrundade kanter. Att kanterna försvunnit skulle bero på ytspänningen, som ju brukar ha en strävan att avrunda skarpa kanter (jfr. en upphettad lackbit eller glasstång).
Intet effektivare medel för att väcka uppseende torde ha kunnat påfinnas än denna benämning »flytande kristall», vilken skaffade Lehmann många hätska motståndare. En del av dessa (Quincke, Wulff) anförde, att dubbelbrytningen kunde bero på uppslammade kristallkorn. Andra åter (Tammann, Nernst) höllo före, att Lehmanns iakttagelser kunde förklaras så, att han arbetat med en emulsion av två vätskor. Friedel säger, att ingen av Lehmanns motståndare talade så, som om han själv i mikroskopet sett fenomenen i fråga.
Ett kraftigt stöd fick Lehmann, då Yorlinder fann ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
