Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Optiskt förhålla sig de homogena områdena som fasta kristaller med bestämda gränser, men ser man på de små dammkorn, som finnas uppslammade, så finner man, att de befinna sig i en ständig rörelse, som ibland kan bli häftig. Detta visar, att den nematiska vätskan befinner sig i verklig strömning, som beror på ojämn uppvärmning, tyngden, kapilläriteten eller dylikt. Vilken hastighet dessa strömmar än ha, störa de ej de optiska egenskaperna, som äro fullkomligt stilla och orörliga inom varje område. Det förefaller som om molekylerna genast fogade sig motståndslöst i den nya ordningen, då de passera gränsen från ett område till ett annat. Något liknande kunna de smektiska kropparna ej uppvisa.
Flyttar man täckglaset, så deformeras de homogena områdena, så som om de sutte fast vid båda glasen och vore plastiska. Gränserna mellan de homogena områdena komma då ej längre att ligga rätt över varandra. Denna originella metod att utifrån påverka molekylanordningen härrör från Mauguin, som särskilt undersökte homogena områden, där axeln var parallell med täckglasen. Han vred täckglaset en vinkel i sitt eget plan och fann, att ljus, som föll vinkelrätt in mot objektglaset och var polariserat i optiska axelns riktning, kom ut med polarisationsplanet vridet lika mycket, som täckglaset vridits. Polarisationsplanet följer alltså med i vridningen, förutsatt att strålen blott går genom ett enda homogent område.
Mauguin antog, att optiska axeln invid övre planet medföljde detta i dess vridning och att den för övrigt vridits en vinkel, som var proportionell mot avståndet från det stillastående objektglaset. För ett dylikt område med skruvformig anordning av optiska axeln lyckades Mauguin fullständigt lösa Maxwells ekvationer och kunde så restlöst förklara alla de optiska fenomen han undersökte, då optiska axeln är parallell med glasen.
För den, som ej bortstöts av utredningar angående vridningen hos ljusets polarisationsplan, må följande intressanta förhållanden återgivas med mindre stil.
I MAUGUINS försök är det ej fråga om någon vanlig torsion av det mellan glasen liggande området. När man vrider täckglaset mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
