Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckglasens plan, men att optiska axeln skulle vrida sig kring planens normal en vinkel, som är proportionell mot avståndet från det stillastående täckglaset.
Den ovannämnda omkastningen av polarisationsplanets vridningsriktning, då övre täckglasets vridningsvinkel passerar värdet 90°, skulle inträffa även här för 90°. Dock får läsaren den uppfattningen, att omslaget ej sker exakt vid en viss vinkel utan inom ett ganska stort vinkelområde.
Ur sin teori finner OSEEN icke denna molekylanordning vara stabil utan två nya. I den ena är optiska axelns lutning mot täckglasen överallt mindre, i den andra överallt större än i utgångsläget. Detta är möjligt, emedan de kurvor, som överallt ha optiska axelns riktning, äro tredimensionella. Den ena anordningen blir stabil vid små vridningsvinklar, den andra vid stora. Omslaget mellan dessa båda jämviktslägen motsvarar det av MAUGUIN iakttagna omslaget i polarisationsplanets vridningsriktning. Enligt OSEENS teori inträffar det i allmänhet ej precis vid 90°. Mauguins uppgift härom torde också vara att fatta som ungefärlig.
Här är den punkt, där en experimentell undersökning närmast borde ingripa för att fördjupa kontakten med OSEENS teori. Noggranna mätningar av dessa omslagsvinklar äro nödvändiga för bestämning av koefficienterna i uttrycket för potentiella energin.
Överhud. Att de homogena områdena i optiskt hänseende likna kristaller, har ovan blivit framhävt. Hur är det möjligt, att ett område kan bibehålla sina optiska egenskaper oförändrade, även om vätskan rent av strömmar genom området?
Det måste bero på en verkan av vätskans överhud. De molekyler, som ligga invid de etsade glasen äro tydligen fast förenade med dessa, så att optiska axeln i dessa delar av vätskans överhud icke förändrar sitt läge i förhållande till glasen, utan följer med dem i alla deras rörelser i fråga om de försök, som vi hittills beskrivit. Intill glasen tyckas molekylerna i överhuden vid kristallernas smältning ha fått en viss bestämd orientering, och efter denna rättar sig hela den övriga nematiska vätskan, även om denna är lika lättflytande som vatten. Man kan t. o. m. för ett ögonblick låta vätskan rinna bort; då man låter den återvända, ger den samma homogena områden tillbaka, som funnos förut.
Överhuden förstörs ej genast, om man upphettar vätskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
