Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strålar, nämligen den ordinära, vars polarisationsplan går genom optiska axeln, och den extraordinära strålen, vars polarisationsplan är vinkelrätt däremot. Den senare strålen absorberas och lämnas därför ur räkningen.
Inom ett homogent område är optiska axelns riktning invid objektglaset konstant, och därför faller vid komponentuppdelning av det infallande ljuset på den ordinära strålen en lika stor del för hela det homogena området. Men vid gränsen till ett annat område ändrar den ordinära strålen plötsligt styrka, emedan den optiska axelns riktning blir en annan. Vid ljusets inträde i den nematiska kroppen erhåller alltså den ordinära strålen olika intensitet för olika homogena områden.
Vid gången genom den nematiska vätskan absorberas, som nämnt, den extraordinära strålen. Om glaset är vridet, så varierar enligt MAUGUINS ovannämnda undersökning optiska axelns riktning från skikt till skikt, så att anordningen blir skruvformig. Den ursprungligen ordinära strålen vrider sitt polarisationsplan, så att det hela tiden går genom optiska axeln och strålen hela tiden förblir ordinär. Som vi sett, blir detta även fallet, om ljuset passerar genom en gränsyta. Frånsett en likformig absorption förändrar den ordinära strålen under passagen genom den nematiska kroppen ej sin intensitet. Intensitetsfördelningen hos det genom övre ytan utträdande ljuset beror därför uteslutande på komponentuppdelningen i undre ytan, och så kommer det sig, att man endast iakttar områdesgränserna invid denna. Detta emedan ögat är känsligt endast för ljusets intensitet och färg men ej för dess polarisationstillstånd. Men inför man ett andra nicol som analysator, så synas de områden särskilt för sig, där ljuset passerar en gränsyta vid sin gång genom den nematiska vätskan, och följaktligen också områdesgränserna invid bägge täckglasen.
Har man åter ett enda nicol, som är anbragt mellan preparatet och ögat, finner man genom ett analogt resonemang förklaringen till att områdesgränserna endast äro synliga invid täckglaset.
För det fall, att optiska axeln ej är parallell med glasen utan bildar vinkel med dessa, torde MAUGUINS hypotes över molekylanordningen vid torsion behöva förbättras. MAUGUIN trodde nämligen, att optiska axeln överallt skulle behålla sin ursprungliga vinkel mot
Fig. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>