Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vågbildande kroppen. Blott i vissa fall har det lyckats att mer eller mindre fullständigt taga hänsyn till fartygets eller den vågbildande kroppens form. I det fallet, att fartyget rör sig vid vattenytan, antages oftast, i stället för fartygets form, vattentrycket mot dess undervattenskropp bekant, d. v. s. fartyget ersattes med ett trycksystem på vattenytan med given intensitetsfördelning. Detta betraktelsesätt ej blott förenklar problemet, ur vissa synpunkter erbjuder det även åtskilliga andra fördelar.
Ytterligare vittgående förenklingar och approximationer ha måst införas i många av de föreliggande undersökningarna. Målet för de teoretiska metoderna är att steg för steg frigöra sig från dessa inskränkningar och därigenom framställa lösningar, som med tillräcklig approximation äro tillämpliga på de praktiskt föreliggande problemen.
4. VÅGBILDNINGEN OCH MOTSTÅNDET I KANALER.
Innan skeppsvågorna i tre dimensioner behandlas, kan det vara av intresse att först betrakta problemet i två dimensioner, som historiskt spelat en viss roll för teoriens utveckling.
Med skeppsvågor menas i allmänhet de vågor, som framkallas av en störning, vilken som helst, som rör sig framåt vid eller under vattenytan. Med tvådimensionala skeppsvågor eller, enligt lord Kelvin, »kanalskeppsvågor» menas då de vågor, som i en rak kanal med konstant bredd och djup och med vertikala sidor framkallas av en störning, som utefter riktningen vinkelrätt mot kanalens axel är oförändrad över kanalens bredd och som rör sig framåt längs densamma.
Beräkningar av de tvådimensionala skeppsvågorna, deras form och det av dem orsakade vågmotståndet äro utförda av Rayleigh, Kelvin, Lamb och Havelock för det fallet, att störningen utgöres av. en tryckstrimma på vattenytan, som med konstant hastighet rört sig framåt sedan en oändligt avlägsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
