Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidpunkt. Lamb och sedan Green ha genomfört motsvarande beräkningar för en cirkulär cylinder, som rör sig på stort djup under vattenytan. Figur 2 visar i längdsektion vågformen i det förstnämnda fallet.
Tryckstrimman A utbildar efter sig ett system nästan sinus-formade vågor, vilkas längd är sådan, att vågornas hastighet blir lika med tryckstrimmans. Ökas störningens hastighet, ökas sålunda även våglängden, då ju som bekant vågornas hastighet ökas med deras längd. Omkring störningen utbildas en lokal förhöjning av vattenytan, som dock på något avstånd därifrån blir omärklig.
I det fallet, att vattendjupet är begränsat av en plan bot-
Fig. 3. Fig. 4.
ten, uppträder ett karakteristiskt fenomen. Antag, att vattendjupet, räknat från den ostörda vattenytan, är h. Enligt den klassiska vågteorien är fortskridningshastigheten för vågor, vilkas längd är mycket stor i förhållande till vattendjupet, lika med VA, där g är tyngdens acceleration. Vågor kunna sålunda ej röra sig fortare än med denna kritiska hastighet. Då störningens hastighet närmar sig den kritiska, ökas snabbt vågornas amplitud. Då den kritiska hastigheten överskrides, upphör bildningen av de reguljära vågorna bakom störningen, i det att de ej längre kunna följa densamma. Enär vågmotståndet uteslutande orsakas av de reguljära vågorna, försvinner alltså detta vid hastigheter större än den kritiska. Figur 3, enligt Havelock, visar sambandet mellan vågmotståndet (ordinata) och störningens hastighet (abscissa).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
