Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälften teoretisk, till hälften empirisk formel för vågmotståndet, varvid detta uppbygges av motståndselement från den tvådimensionala vågteorien. Sålunda representerar han förskeppet med ett tvådimensionalt tryckband med positivt tryck och akterskeppet med ett tryckband med negativt tryck. Efter införandet av en korrektion för vågornas utbredning över vattenytan i det tredimensionala fallet samt tillägg av en term representerande det motstånd, som härrör från de divergerande vågorna, får denna formel för vågmotståndet R följande utseende:
m m
R^ae +p \i-yC0S-\ e .....(4)
där
V
V= fartygets hastighet,
L = » längd i konstruktionsvattenlinjen.
a, /?, y, m, n äro av V oberoende, för varje fartyg approximativt konstanta kvantiteter. Den första termen skall återge de divergerande vågornas inflytande, under det att cosinustermen återger effekten av interferensen mellan de transversella för- och aktervågorna, a är i allmänhet tämligen litet jämfört med fi. De transversella vågornas bidrag till motståndet är nämligen i allmänhet det övervägande, utom för små fartygshastigheter, vid vilka de divergerande vågornas inflytande blir det största. Som termen för de divergerande vågornas bidrag till motståndet blott utgör en osäker uppskattning, kan formeln (4) ej väntas giva god överensstämmelse med verkligheten vid små fartygshastigheter. Detsamma gäller för fartyg med liten fyllighet, enär i detta fall m antager jämförelsevis stora värden och fartyget ej så väl kan representeras av två skilda trycksystem.
Havelock har tillämpat sin formel på flera utförda försöksserier, och fig. 14 visar jämförelsen med en försöksserie av D. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
