Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Kent av försöksresultaten dragit den slutsatsen, attinter-ferenseffektens fas endast beror av den av skeppsbyggarne använda kvantiteten (P), definierad såsom förhållandet mellan fartygets hastighet V och hastigheten hos fria vågor med längden PL, där L är fartygets längd och Ρ dess cylindriska fyllighetsgrad, d. v. s. förhållandet mellan deplacementet och volymen av en cylinder med samma längd som fartyget och med ett tvärsnitt lika med huvudspantets area under konstruktionsvattenlinjen. Alltså:
Baker och Kent uppställa nu den lagen, att i motståndskurvor minima uppträda, om
®-ντ^τΐ/π·Λ^·
medelvärden, om
®-\/τΐ/!νπ·αιτ·
maxima, om
®^!’Vll/Ä·»^·
och slutligen de övriga medelvärdena, om
®-VS^Vn·*–
Figur 15 visar grafiskt resultaten av två av försöksserierna (J och K). Varje serie utgöres av 11 modeller, betecknade 111 A—111 K resp. 112 A—112 K. Inom varje serie ha alla modellerna likadana förskepp och likadana akterskepp, under det att längden av det parallella mittskeppet varierar från 0 % till 50 % av modellens totala längd. Skillnaden mellan serierna J och K består däruti, att förskeppets vattenlinjer i spetsarna hava rak form i serien J men konkav form i serien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
