Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken i Spezia och av Yarrow i Norddeutsche Lloyds försökstank i Bremerhaven.
Varje kurva visar motståndets starka ökning, då fartygshastigheten närmar sig ett visst kritiskt värde. Ofta motsvaras detta värde av ett maximum i motståndet, vilket snabbt avtager, när den kritiska hastigheten överskridits. De på grunt vatten iakttagna motståndsfenomenen vid hastigheter i närheten av det kritiska värdet förklaras omedelbart av motståndskurvornas form. Särskilt bör anmärkas, att varje kurva vanligen skär vardera av de övriga i en punkt motsvarande ett visst hastighetsvärde. Ett mindre vattendjup orsakar sålunda större motstånd än ett större, om fartygshastigheten ligger under ifrågavarande värde, men mindre motstånd, om fartygshastigheten ligger över detsamma.
Det är ju nu att vänta, att minskningen i vågmotståndet, då den kritiska hastigheten överskrides, skall ha samma orsak som motsvarande fenomen i det tvådimensionala fallet, nämligen vågrörelsens förändring, då den oändligt långa vågens (»solitärvågens») fortplantningshastighet }/gh (för vattendjupet h) överskrides. Emellertid är det sedan länge bekant, att den för motståndet kritiska hastigheten i det tredimensionala fallet ej annat än vid jämförelsevis små djup sammanfaller med solitärvågens hastighet. Vid större vattendjup är denna kritiska hastighet mindre än solitärvågens, och enligt erfarenheten skall den vara ungefär lika med hastigheten hos en våg 1 1/4 gång så lång som fartyget (D. W. Taylor).
Emellertid har i denna fråga även andra uppfattningar gjort sig gällande, och saken har under de senaste åren varit föremål för diskussion. En analys av äldre försöksmaterial har föranlett dr. ing. Weitbrecht, Stettin, att (1921) uppställa formler för beräkning av den kritiska hastigheten, i vilka — ehuru olika formler uppställas för fartygsmodeller och för fartyg i full skala — densamma antages endast beroende av vattendjupet. Därvid uttryckes den kritiska hastigheten som en potens av djupet, som är skild från 1/2. Då nu enligt lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
