Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar av bandspektra. Av doc. E. Hultheń
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyare undersökningar av bandspektra. 207
där A angiver störningens belopp. Relationen utsäger således, att en störning i P-seriens m:e individ motsvaras av en lika stor och åt samma håll i spektrum riktad störning i P-seriens m-l:a individ. Dessutom hade Deslandres redan tidigare kunnat konstatera, att en störning upprepas i alla band med samma värde på parametern n i systemet. Dessa lagbundenheter peka ju därhän, att orsaken till störningarna är att söka i en viss defekt A hos någon spektralterm och att denna defekt i så fall måste tillskrivas begynnelsetillstånden (w-nivåerna). För att fixera denna tankegång vilja vi söka sammanfatta alla rotations-, kärnsvängnings- och elektronsprång som kunna förekomma i ett bandsystem medelst följande schema:
P (m, w, p) = F (m - l,ri) - f (m, p)
Q (m, n, p) = F (m, ri) - f (m, p) . . ’. (3)
B (m, n, p) — F (m + 1, ri) — f (m, p)
där my n och p hava förut angivna betydelse. Vänstra sidan av schemat uttrycker frekvensen av linjerna i ifrågakommande serier, högra sidan differensen mellan de till energitillstånden svarande spektraltermerna. F och f angiva den förändring, de sistnämnda undergå vid elektronsprånget. Som vi omedelbart inse, hava linjerna P (m, w, p) och B (m — 1, n, p) icke någon gemensam term i detta schema. Huru då finna förklaringen till störningarnas gåta?
Låtom oss angripa problemet från en annan synpunkt. Störningsrelationens utseende är beroende av den numrering, man giver linjerna i en bandserie. Heurltnger valde denna så, att B- och P-grenarna skulle kunna representeras av en formel
B(m) = P( - fri) = a + bm + cm2.....(4)
vilken giver- dem en gemensam nollinje. Denna anordning stämde också förträffligt med de slutsatser man vågade draga ur den enkla molekylmodell (hanteln), som då stod till buds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
