Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur avspeglar sig en stjärnas konstitution i dess spektrum? Av doc. B. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid mycket lågt tryck. Om även denna företeelse kan inordnas under Sahas joniseringsteori, torde väl ej för närvarande kunna besvaras. — Ur synpunkten av molekylens uppbyggande av och dissociation i diskreta atomer borde bandens intensitet snarast gynnas av starkare tryck. — Variationen av dessa breda absorptionsband torde bli av en viss betydelse för stellarastronomien, därför att de ge sig till känna vid mycket liten dispersion i spektra jämfört med den dispersion som behövs för att studera de variabla gnist- och lågtemperaturlinjerna. Undersökningar av dessa band i stjärnspektra av liten dispersion fullföljas för närvarande vid Uppsala observatorium.
Redan förut har omnämnts, att stjärnor tillhörande de kallare spektraltyperna sönderfalla i två grupper, starkt skilda med avseende på täthet och absolut ljusstyrka. Det är de grupper, som fått den något kuriösa men betecknande benämningen »jättar» och »dvärgar». Resultaten av de direkta trigo-nometriska såväl som de spektroskopiska avståndsbestämningarna accentuera denna uppdelning, som efter nyare resultat med säkerhet ej kan vara förorsakad helt och hållet av materialets dubbla selektion dels efter stor skenbar ljusstyrka, dels efter stor egenrörelse, ehuru en sådan selektion varit mycket stark. Vi ha här en tydlig antydan till två olika jämviktsserier, en av stor, en av liten täthet hos stjärnan. Vi kunna tyda dessa jämviktsserier så, att Eddingtons samband mellan massa och total utstrålning, emedan det förutsätter en anpassning mellan den till sin natur obekanta inre frigörelsen av energi och massan, förverkligas i fall av stora massor och följaktligen stor absolut ljusstyrka för väsentligen två olika grader av täthet, och i fall av mindre massor endast för en stor täthet hos materialet. Om vi gruppera stjärnorna efter spektraltyp eller effektiv temperatur, framträder till följd av detta fenomen den nämnda karakteristiska fördelningen av absoluta ljusstyrkan, »jätte»- och »dvärg»-fenomenet.
Den dubbeltydiga statistiska relation mellan absolut ljusstyrka och effektiv temperatur, som detta fenomen represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
