Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stereoskopiska seendet, dess natur och användningar. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid mötte dock nya svårigheter, som berodde på omöjligheten att vid flygbildens tagande bestämma deras yttre orientering, d. v. s. upptagningspunktens koordinater, samt den optiska axelns och plåthorisontalens läge i rymden. Enda sättet att bestämma dessa var genom beräkning efter minst tre å plåten avbildade, till sitt läge bestämda punkter — ett i sin allmänna form mycket mödosamt arbete. Att sedan å plåtarna uppmäta olika punkters koordinater, ur dem beräkna riktningarna och ur dessas skärning punktlägena blev så invecklat, att det t. o. m. under kriget, då man till varje pris måste för artilleriets räkning skaffa sig riktpunkter m. m. bakom fiendens linjer, ej kunde genomföras.
Det finnes emellertid en annan, av Porro och Koppe angiven metod att på fotografiska plåtar utföra vinkelmätningar som då kom till användning (fig. 13). Insätter man det färdiga negativet i kameran på samma sätt som vid upptagningen och belyser det bakifrån, så utgå från varje punkt strålknippen, vilka efter passerande av objektivet äro identiska med dem som utförde avbildningen — ljusvägen är omvändbar. Medelst en framför objektivet placerad teodolitanordning kan man då inställa på de olika bildpunkterna och på detta sätt direkt och utan räkning utföra vinkelmätningar.
Men denna metod kunde även vidare utvecklas. De uppmätta vinklarnas reducering till horisonten kan undvikas, om man från början injusterar kameran och plåten i det läge till horisonten, som de hade vid upptagningen. Var således den yttre orienteringen känd, kunde man direkt ur plåtarna uttaga horisontal- och vertikalvinklar samt ur dessa beräkna punktlägen.
Härmed kunde stor noggrannhet uppnås, men med rätt mycket kostnader. Vid av Konsortium Luftbild-Stereographik i Mtinchen under bayerska kartverkets kontroll utförda försök har man kommit ned till ett medelfel av i höjdled 0,36 m, i sidled c:a 0,25 m. Fotografierna togos då från 1300—1500 m:s höjd.
För kartläggning användes denna metod av Hugershoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
