Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stereoskopiska seendet, dess natur och användningar. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed vann man även en annan fördel. Då man fotograferar från luften, måste man på grund av de alltid stora avstånden använda långa baser. Redan med vertikala axlar kan man då i de två bilder, som skola sammansmältas, riskera att få olika bildstorlek, varigenom det stereoskopiska seendet hindras; än mera är detta fallet vid med lutande axel tagna
bilder. Då förstoringen är = -, bar man bildstorleken oo -.
oo X
Vid projektionen änd:car sig nu det kombinerade objektivets brännvidd oo x\ därmed förstoras även bilden i samma förhållande, och den vid fotograferingen uppkomna skillnaden i bildstorlek på de båda plåtarna kompenseras. Genom detta möjliggöres att stereoskopiskt förena bilder, tagna ej blott med parallella axlar utan t. o. m. intill c:a 60° konvergensvinkel — en mycket värdefull utvidgning av arbetsvillkoren.
Man orienterar således här de båda bildhållarna (se fig. 18) efter vederbörliga vinklar och på ett avstånd, bestämt av upptagningsbasen, reducerad till lämplig skala, ökad med avståndet mellan de två stereoskopiskt sedda märken, som röras i terrängmodellen. Framför bildhållarnas objektiv placeras de två projektionssystemen, vridbara kring de bakre huvudpunkterna (jfr fig. 17). De inriktas genom vid märkena fästade styrstänger, och inställas på riktig brännvidd, genom att den positiva komponenten förflyttas medelst en hävstång, glidande på en med styrstången förbunden kam. Märkeparet kan sedan förflyttas i förhållande till den optiska terrängmodellen; av dessa tre rörelser, som äro fördelade på bildhållaresystemet och märkena, uttagas två och omsättas i rörelse hos ritstiftet som tecknar kartan. Genom sinnrika »optiska kardanleder» möjliggöres att observatören sitter helt stilla, medan såväl märken som blickriktning hava fri rörlighet.
Med denna anordning, liksom med Hugershoffs, hava vackra resultat redan erhållits. Problemet att framställa kartor efter orienterade luftbilder är således löst, redan på ett par sätt; det är däremot en svårare fråga att göra detta ekonomiskt, utan för mycket arbete och omkostnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
