Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt stabil att kunna göra motstånd emot själva a-partikelns anslag. Den stora sällsyntheten hos dylika kärnträffar kan förklaras bero av, att den träffyta som kärnan erbjuder är mycket liten. Men å andra sidan borde man enligt samma uppfattning kunna vänta, att vid dessa elastiska kollisioner »ett slags jonisation av atomkärnan kan inträffa, och det är i hög grad sannolikt, att denna komme att åtföljas av en irreversibel förvandling, m. a. o. av en transmutation»1. Försök utförda flera år senare av sir Ernest Rutherford visade, att denna uppfattning var berättigad och att Ramsay vid sina transmutationsförsök varit inne på riktig väg.
Ungefär samtidigt med Ramsays ovan omtalade arbeten hade Rutherford, mästaren på den experimentella atomforskningens område, studerat a-partiklarnas passage genom atomer av olika slag och på grund av mätningar av de avvikelser från deras rätlinjiga bana, som de därvid undergå, letts till framställande av sin berömda »kärn-hypotes» för atomernas byggnad, vilken spelat en så framträdande roll för det senaste årtiondets forskning. I få ord sammanfattad antager denna hypotes, att atomerna bestå av en central kärna innehållande så gott som hela deras massa och bärande positivt elektrisk laddning om ett visst antal elementarladdningar, tilltagande med atomvikten. Den elektrostatiska repulsionen mellan kärnans och a-partikelns positiva laddningar åstadkommer vid mer eller mindre excentriska passager genom atomen en avböjning av a-partikeln från dess rätlinjiga bana, och ur ävböjningens belopp kan storleken av atomkärnans laddning beräknas. Den utformning kärnhypotesen senare fått genom arbeten av Van der Broek, Moseley, Sommerfeld och, framför alla, Bohr, torde vara välbekant för Kosmos läsare genom föregående uppsatser. Här må endast erinras om, hurusom kärnladdningen kunnat visas bestå av ett visst antal positiva elementarladdningar, karakteristiskt för varje atomslag och tilltagande med en enhet från element till element i det periodiska systemet. Kärn-
1 Ibid. pag. 166,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
