Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laddningen blir alltså numeriskt lika med grundämnets ordningsnummer eller det s. k. kärntalet, som är för väte 1, för helium 2, för litium 3 o. s. v., för uran, som har den högsta av alla kända atomvikter, 92. Atomkärnan innehåller emellertid icke endast positiva laddningsenheter utan även negativa sådana, s. k. kärnelektroner, av vilka vid de radioaktiva sönderfallen några utslungas som (3-partiklar. Atomtalet angiver sålunda differensen mellan laddningarna av båda tecknen, eller det antal elementarladdningar, med vilka kärnans positiva elektricitet överskjuter dess negativa.
Runt kärnan och bunden vid denna genom elektrostatisk attraktion kretsa ett antal negativa elementarladdningar, yttre elektroner, till antalet lika med atomtalet. Dessa yttre elektroner, planeterna i atomens mikrokosmos, förmedla kontakten mellan detta och universum, bestämma atomens allra flesta egenskaper, dess kemiska frändskap, dess magnetiska förhållande och elektriska tillstånd, varjämte deras rörelser förmedla dess upptagande och avgivande av strålande energi. Atomkärnan själv träder i funktion endast vid de radioaktiva fenomenen och vid de företeelser som skola skildras i det följande.
Ar 1919 offentliggjorde Rutherford en serie undersökningar över kollisioner mellan a-partiklar och atomkärnor av de lättaste elementen. I vätgas, bestrålad med a-partiklar från radium C, försätter ungefär en på tjugutusen av dessa var sin vätekärna i en mycket snabb framåtgående rörelse, vars hastighet, beräknad enligt den vanliga lagen för elastiska stötar, överstiger a-partikelns med 60 % Till följd härav äga dessa s. k. naturliga i/-partiklar en räckvidd betydligt större än a-partiklarnas, i luft av vanligt tryck ända till 28 cm gent emot 7 cm för a-partiklarna från radium C. Även i andra riktningar, bildande vinklar med a-partiklarnas flygriktning om ända till nära 90°, sättas naturliga JJ-partiklar i rörelse ehuru med mindre hastighet, och deras antal är relativt sett mindre än de rakt framåtgåendes. Ett fördjupat studium av dessa förhållanden har senare utförts av medarbetare till Rutherford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
