Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundämnenas sönderdelning 331
en kärnträff mellan en a-partikel och en väteatom, alltså avstånd av storleksordningen 5-10-13 cm.
Enligt satellithypotesen borde avståndet mellan en satellit och dess atomkärna vara åtskilligt större än det nyssnämnda avståndet mellan de kolliderande kärnorna vid en kärnträff. Följaktligen, om det vid det förstnämnda större avståndet skulle råda attraktion i stället för repulsion mellan liknämnda elektriska laddningar, så måste CouLOMB’ska lagen antagas byta tecken icke en utan två gånger. Eller snarare tre gånger, för den händelse att attraktion ånyo skall råda inuti kärnan, om man icke vill göra det osannolika antagandet, att de inbördes avstånden mellan dennas olika delar är större än de som förefinnas mellan kärnan och den därmed kolliderande a-partikeln.
Nu är vår kunskap om lagarna för de elektriska krafter som råda inuti kärnan ytterst ofullständig. På teoretisk väg har man ur den massdefekt som förefinnes vid de sammansatta atomkärnorna, varav ett exempel givits i fråga om heliumkärnan, kunuat draga den slutsatsen, att inuti kärnan exponenten för den CouLOMB’ska lagen bör vara något större än 2. Ett ombyte av kraftens tecken borde däremot förväntas föregås av en minskning i exponenten.
Även andra skäl föreligga för att taga avstånd från den just citerade uppfattningen. Om man antager, att de sammansatta atomkärnorna äro stabila tack vare attraherande krafter mellan deras positivt elektriska laddningar, så förefinnes naturligtvis ingen anledning ur stabilitetssynpunkt, varför negativa laddningar behövde ingå i atomkärnorna. En struktur av två eller flera protoner kunde då vara fullkomligt stabil, men någon atomkärna av dylik sammansättning existerar ej. Tvärtom, är det ett betydelsefullt faktum, att i de sammansatta atomkärnorna alltid även ingå negativa laddningar eller kärnelektroner och att proportionen mellan dessa och antalet av de i kärnan förefintliga protonerna, om atomkärnans hela massa tankes utgöras av sådana, icke är mindre än 1 : 2 för något grundämne och för elementen om en atomvikt större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
