Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än wolframs minst 3:5! Det synes därför ligga nära till hands att betrakta kärnelektronerna som beståndsdelar nödvändiga för stabiliteten, verkande som ett slags kitt, vilket håller de till antalet överskjutande positiva laddningsenheterna tillsamman. En sådan struktur utgör den av Lenz föreslagna modellen för heliumkärnan, och liknande modeller äro tänkbara även för mera sammansatta atomkärnor, ehuru svårigheterna att beräkna deras konfiguration och dennas stabilitet torde vara mycket stora. Även om atomkärnor av massan 4n, d. v. s. He-multiplar, tänkas uppbyggda, icke av fria protoner utan av n stycken He-kärnor, något som man tidigare trott vara fallet med exempelvis syrets och kolets atomkärnor, så måste vid tillräcklig närhet mellan dessa He-kärnor de i desamma ingående kärnelektronerna utöva sin sammanhållande inverkan på de angränsande He-kärnornas protoner.
Såsom sammanfattning kan man på vårt nuvarande stadium av kunskap om lagarna för de krafter, vilka inne i atomernas kärnor bevara materiens stabilitet, säga, att en teori för kärnstrukturen, som lämnar oförändrad tecknet för CouLOMB’ska lagen, om också icke dess exponent, är att föredraga framfor satellithypotesen. Till sist bör i detta samband framhållas, att en selektiv inverkan av de elektrostatiska krafterna från a-partikeln på atomkärnans olika beståndsdelar även måste spela in vid atomsprängningen. Det kraftfält som omgiver a-partikeln kommer, då denna nalkas intill atomkärnan, att sammansätta sig med det i kärnans inre rådande kraftfältet och framkalla en tendens för dess positivt laddade delar, protoner och eventuella He-kärnor, att avlägsna sig från a-partikeln, varemot kärnelektronerna böra tendera att närma sig densamma. I betraktande av kärnelektronernas ovannämnda betydelse för upprätthållandet av atomkärnans stabilitet kan en om ock obetydlig förskjutning av en eller flera av dessa från deras normala läge försvaga strukturens stabilitet och bidraga till att gränserna för densamma överskridas vid a-partikelns stöt mot kärnan i dess helhet. En dylik inverkan på laddningsfördelningen inom kärnan kan tänkas gå ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
