Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk nobelpristagare. Av doc. A. E. Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade förmåga att genomtränga vissa substanser och att denna
deras genomträngningsförmåga varierade med trycket i det
vakuumrör, från vilket de utsändes. Röntgen skiljer sålunda
mellan »hårda» och »mjuka strålar», de förra med större
genomträngningsförmåga än de senare. En fråga var nu, hur man
skulle karaktärisera dessa olika strålar. Vad som låg
närmast till hands, var naturligtvis att söka bestämma
våglängden, och härvid använde man sig av de metoder, som vanligen
användas inom optiken och som grunda sig på ljusets
brytning, interferens och böjning. Otaliga voro emellertid de
försök, som gjordes för att påvisa dessa för den
elektromagnetiska strålningen karaktäristiska fenomen, alla strävanden
i denna riktning gåvo emellertid negativa resultat. Detta å
sin sida var orsaken till de varierande uppfattningarna om
röntgenstrålningens beskaffenhet, huruvida den var av samma
natur som det vanliga ljuset, alltså elektromagnetisk
strålning eller ej. Dessa resultatlösa försök att bestämma
våglängden gjorde, att man blev hänvisad till att söka
karaktärisera strålarna genom deras olika genomträngningsförmåga.
Undersökningarna i denna riktning visade att för absorption
av homogent röntgenljas i en viss substans gäller lagen:
/ = Ii)e-fÅd
där I0 och I äro intensiteterna för ljuset före resp. efter
genomgången av ett substansskikt av tjockleken d, p är en
konstant, absorptionskoefficienten, som är beroende av den
infallande strålningens art och av absorptionsmediets
beskaffenhet. Undersökte man nu det från antikatoden i ett
röntgenrör utgående röntgenljuset så visade sig, att \.i minskades
med tilltagande tjocklek hos det absorberande mediet och
närmade sig asymptotiskt ett visst gränsvärde. Härav slöt
man att det från antikatoden kommande ljuset ej var
homogent, men att det efter att hava »filtrerats» genom
absorptionsmediet ökade i homogenitet. Undersökningar av
nobelpristagaren Barkla och hans medarbetare förde emellertid
utvecklingen vidare. Genom undersökning av den från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
