Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk nobelpristagare. Av doc. A. E. Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristallen vrida sig kontinuerligt under bestrålningen erhåller
man ett utslag på elektrometern motsvarande intensiteten hos
den strålning, som reflekteras under en glansvinkel lika med
halva vinkeln för jonisationskammarens vridningsvinkel från
utgångsläget alltså lika med cp. Känner man nu
gitterkonstanten för de reflekterande atomplanen kan man som synes
av Braggska relationen med dennas tillhjälp beräkna
våglängden för det reflekterade röntgenljuset.
Genom v. Laues upptäckt av röntgenstrålarnas interferens
och genom de av W. H. och W. L. Bragg om ock i modifierad
form fortsatta undersökningarna av detta fenomen hade
forskningen länkats in i tvenne riktningar. Den ena riktningen
var, att med kännedom om röntgenljusets våglängd bestämma
kristallernas struktur, den andra att med kännedom om
kristallstrukturen bestämma röntgenljusets våglängd. De
förnämsta representanterna för den förra forskningsriktningen
voro och äro fortfarande herrarna Bragg och dem tillkommer
också äran att första gången ha påvisat ett röntgenspektrum.
I ett av nämnda forskare 1913 till Royal Society inlämnat
arbete, vilket även innehåller en redogörelse för den ovan
beskrivna jonisationsspektrometern, redogöres för en del rön,
som gjorts vid undersökning av intensiteten av den från en
stensaltkristall reflekterade strålningen från
platinaantikatoden i ett röntgenrör. Den erhållna intensitetskurvan för den
kontinuerliga strålningen uppvisar för vissa värden på
glansvinkeln utpräglade och kraftiga intensitetsmaxima. De
värden på glansvinkeln, som motsvarade dessa maxima, voro 9°,9,
11°,6 och 13°,6. De tre maxima återkommo vid vinkelvärdena
20°, 23°,4 och 27c,6, och två kunde ytterligare påvisas vid
vinklarna 31° och 36°. Beaktar man, att betingelsen för reflexion
är den förut anförda Braggska relationen, har man ju rätt
att förmoda, att vad här påvisats voro första, andra och tredje
ordningen för samma maxima. För att erhålla visshet om
att dessa maxima ej härrörde från den använda
stensaltkristallen, gjordes försöket om med olika kristaller, zinkblende,
kaliumbikromat, pyrit o. a. De tre maxima återfunnos varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
