Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk nobelpristagare. Av doc. A. E. Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne linjer, som av Siegbahn och Stenström betecknas med
a3 och a4 och som äro belägna mellan arlinjen och ft-linjen.
De båda linjerna voro ej separerbara för elementen 22
Till CL I och med dessa undersökningar var K-serien
undersökt från och med 11 Na till och med 60 Pr.
i-seriens spektrum utökas genom den av Siegbahn
upptäckta Minjen hos elementen 74 W— 92 U. Denna linje
utgör gränsen för L-spektrums linjer åt det långvågiga hållet.
Friman undersöker med vakuumspektrografen Z-serien för
elementen 30 Zn — 73 Ta och enligt den sammanfattning, som är
given i hans doktorsavhandling, utgör antalet påvisade linjer
i L-serien 13. Mätningarna inom L-serien omfatta efter
Frimans undersökningar elementen 30 Zn-92 U.
Vid sökandet av de nämnda Winjerna gjorde Stegbahn en
upptäckt av största betydelse. För elementen U, Th, Bi, Pb
och Au fann han nämligen linjer med betydligt större
våglängd än våglängderna för de nämnda l-linjerna. Siegbahn
kom till det resultat, att dessa linjer måste tillhöra en annan
serie än de förut kända K- och L-serierna, M-serien. Genom
av Stenström fortsatta undersökningar påvisades denna för
16 element från 92 U till 66 Dy. Antalet påvisade linjer
uppgick till 5.
I och med de upptäckter och undersökningar for vilka
redogjorts i det föregående kan man anse en period avslutad i
de av Siegbahn påbörjade och utförda röntgenforskningarna.
De under detta pionjärarbete gjorda erfarenheterna visade, att
en ytterligare förbättring av den använda apparaturen var
nödvändig för att utsträcka forskningarna framför allt på det
långvågiga området. Redan under de första arbetena med
undersökningen av M-seriens linjer visade det sig svårt att
erhålla mätbara spektrogram av de mest långvågiga linjerna,
svårigheter som blevo allt större, ju längre man framträngde
mot det långvågiga hållet. Vad som framför allt visade sig
nödvändigt var att öka intensiteten hos det reflekterade
röntgenljuset. Då detta kunde uppnås genom att minska
avståndet mellan bränn Häcken i röntgenröret och spalten, inrik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
