Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk nobelpristagare. Av doc. A. E. Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tades ansträngningarna på att konstruera ett röntgenrör av
lämplig typ. Den typ som i början användes hade det
utseende, som figur 9 visar. Jämfört med det bredvid avbildade
Fig. 8. Fig. 9.
under de tidigare undersökningarna använda röret fig. 8 har
avståndet till mynningen av ansatsröret A betydligt minskats.
På grund av dessa förminskade dimensioner måste röret
under långdrift avkylas, vilket på grund av materialets
beskaffenhet vållade vissa svårigheter. Dessa rör kräva för sin
drift jämförelsevis hög spänning, vilket avgjort är av
olägenhet vid undersökningarna på det långvågiga området, där
ej så höga spänningar erfordras för att »errega» strålningen.
Följden av att arbeta med för höga spänningar blir därför,
att man ofta erhåller spektra i högre ordningar av de
beståndsdelar, som ingå i den använda antikatodsubstansen,
vilket i hög grad försvårar tolkningen av de erhållna
spektrogrammen. Vidare är det med dessa rör ej möjligt att variera
styrkan av urladdningsströmmen oberoende av rörspänningen.
En möjlighet att komma från dessa olägenheter har man
genom att använda de s. k. glödkatod- eller elektronrören.
Den för »erregande» av röntgenstrålningen erforderliga
elektronströmmen alstras i dessa rör genom upphettning av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
