Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar å metalliska blandkristaller utförda vid Tekniska Högskolans fysiska institut. Av prof. G.Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dahl gav emellertid 1924 ett mycket intressant uppslag i
denna punkt, som i första hand rörde
koncentrationsberoendet för q0. Han antar att i en biandkristall
ledningselektronerna kunna fritt övergå mellan atomer av samma slag men
däremot ej mellan atomer av olika slag. Under förutsättning
av en oordnad fördelning av de båda atomslagen, vilken
förutsättning, som vi sett, i allmänhet torde vara uppfylld, kan
man då statistiskt beräkna den fria medelväglängden för
elektronerna. Vid olika koncentrationer, och då
medelväglängden är bestämmande för den elektriska ledningsförmågan
erhålles på detta sätt även uttryck för ledningsförmågans
koncentrationsberoende. Genom att jämföra ledningsförmågan
hos utspädda blandkristaller med det rena lösningsmedlets
ledningsförmåga lyckades Höjendahl även ange värden för
medelväglängderna hos rena metaller, vilka där äro
funktioner av temperaturen.
Höjendahl hade emellertid genomfört sina beräkningar
under starkt förenklade antaganden och det av honom funna
uttrycket för koncentrationsberoendet hos q0 (legeringarnas
motstånd vid absoluta nollpunkten), gav, som jag vid
jämförelse med det föreliggande materialet fann, i allmänhet icke
överensstämmelse med experimentella fakta. Jag försökte
därför (6) under allmännare förutsättningar utveckla det
HöJENDAHLska uppslaget och kom på olika punkter fram till
experimentellt verifierbara resultat.
För ledningsförmågan vid absoluta nollpunkten erhölls
uttrycket
Ka = — = A - + ap + B - + bq
där p och q ha samma betydelse som ovan och de övriga
storheterna äro konstanter, A och B karakteristiska för
komponenterna, a och b för kombinationen dem emellan. Denna
formel visar sig också mycket väl satisfiera de
experimentella resultaten å fallständiga legeringsserier mellan varandra
kemiskt närstående metaller såsom framgår av fig. 14. Det
kan visserligen invändas att en dylik överensstämmelse icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
