Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande nya spektralområden, till det infraröda spektrum och de
elektriska svängningarnas gebit åt det ena hållet samt till det
ultravioletta spektrum åt det andra hållet; och först för helt
kort tid sedan påbörjades undersökningar över dispersionen inom
röntgenspektrum. Jämsides med den experimentella
forskningen hava gjorts ansatser till teoretisk förklaring. Självfallet
hava dessa haft växlande utseende under tidernas lopp och på
sätt och vis återspeglat den allmänna vetenskapliga
uppfattningen vid tidpunkterna i fråga. Med understrykande av de
experimentella resultatens betydelse tillåter jag mig här att skjuta den
teoretiska behandlingen av problemet en smula i förgrunden.
Vid förklaring av växelverkan mellan strålning och materia
möter oss för närvarande inom optiken två till synes nästan
oförenliga teoretiska åskådningar, lämpliga och användbara var och
en inom sitt speciella område, nämligen den elektromagnetiska
vågrörelseteorien och kvantateorien. Den s. k. klassiska
elektromagnetiska ljusteorien har visat sig på ett förträffligt sätt
kunna tyda interferens- och dispersionsfenomenen och därmed
sammanhängande frågor. Den har däremot icke lyckats bemästra
de problem, som beröra energiutbytet mellan strålning och
materia ; den har sålunda kommit till korta, då det gällt den
teoretiska behandlingen av värmestrålningen, den fotoelektriska
effekten, lagbundenheterna inom spektralanalysen. Det är dessa
sistnämnda fenomen som framtvingat kvantateorien; och inom
dessa områden, ävensom vid alla atomprocesser, har
kvantateorien blivit något helt enkelt oumbärligt. Däremot hava
interferens- och dispersionsfenomenen vållat kvantateorien
utomordentliga svårigheter, vilket kanske i viss mån belyses därav, att
man först nu på sista tiden gjort ansatser att införliva även
dispersionen med kvantateorien. Det förefaller dock som om man
beträffande dessa sistnämnda fenomen i det längsta skulle vilja
fasthålla vid den klassiska elektronteorien.
Den klassiska elektronteorien förklarar dispersionen sålunda.
Man antar att atomerna eller molekylerna innehålla ett
lämpligt antal elektriskt laddade partiklar av inbördes samma eller
skilda slag, dock så avpassat att i neutralt tillstånd molekylen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
