Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dispersion och materieforshning 111
Sannolikt tycker man dock, att dessa försök bra mycket påminna
om en översättning till kvantumteoriens språk av de resultat, som
elektronteorien vunnit.
Denna dispersionsteoriens anpassning till den Bohrska
atomhypotesen kan även i ett annat avseende vara av betydelse,
vilket jag nu med ett par ord vill visa. Erfarenheten har givit
vid handen, att luminiscerande gaser i omgivningen till sina
emissionslinjer förete en typisk anormal dispersion; vid
beräkning av dispersionsförloppet fann man, att emissionslinjens
frekvens just ingick i ekvationen såsom den s. k.
egenfrekvensen. Det visade sig vidare, att denna anormala dispersion var
betydligt mera utpräglad vid den första linjen i serien än
vid de följande. Men även den neutrala gasen har vissa
optiska absorptionslinjer; dessa skola motsvara övergångar av
någon av de yttersta elektronerna från normalbanan till högre
kvantumbanor. Man har ex analogia förmodat, att det
allmänna dispersionsförloppet i en sådan gas skulle bestämmas
av hela denna serie elektronövergångar, och att därvid den
första linjen i serien skulle ha det dominerande inflytandet.
Nu tillhöra dessa linjer det spektralområde, som ligger mellan
röntgenspektrum och det ultravioletta spektrum, och detta
spektralområde är ännu mycket litet känt. Men i vissa fall
har man möjlighet att något så när beräkna dessa linjeserier
och deras seriegränser; undantagsvis finnas också direkta
uppmätningar att tillgå. Oförmånligare är det nog ställt med det
experimentella underlaget beträffande dispersionen. Under de
senare åren ha visserligen undersökningarna kunnat utsträckas
till det ultravioletta spektrum, men det återstår ännu två
oktaver att överbrygga. Så långt man emellertid för närvarande
av det knapphändiga observationsmaterialet vågar sluta, synes
det — tvärtemot förmodan — vara seriegränsen, som
dominerar; absorptionsserien för övrigt förefaller ha ett omärkligt
inflytande.
Jag vill avsluta min föreläsning med ett par ord om
röntgenstrålarnas dispersion. Till följd av de många misslyckade
försöken ansåg man länge, att röntgenstrålarna hade en omärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
