Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispersion och materieforskning. Av prof. J. Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasthållande av uppfattningen om diskret utstrålade
energibelopp. Men man har då varit nödsakad att tumma något på det
Bohrska frekvensvillkoret. Sådana energibelopp, som icke passa
för det Bohrska frekvensvillkoret, skulle visserligen
atomsystemet kunna taga åt sig, men endast för att efter en även efter
atomistiska mått ytterligt liten tid åter skaka av sig. De
energibelopp däremot, som exakt motsvara det Bohrska
frekvensvillkoret, skulle kunna upptagas och behållas av atomsystemet
en relativt lång tid, innan de åter avgivas till omgivningen.
För övrigt har man avpassat teorien så, att man kommer fram
till formellt samma ekvationstyper, som den klassiska
elektronteorien leder till.
En annan mjukare anpassning till den klassiska
elektronteriens resultat har valts av bl. a. Ladenburg, Bohr och
Kramers. Jag vill med ett par ord antyda denna väg, utan att
dock ingå på några detaljer. Som vi för en stund sedan hörde,
kan man vid energiutväxling mellan strålning och
elektronsystem enligt den Bohrska teorien endast angiva förhållandena
vid processens början och slut samt resultatet, men icke själva
händelseförloppet. För att ändå i någon mån materialisera
även detta skulle man kunna tänka sig en modell, en slags
oscillator, som skulle fungera enligt den klassiska
elektronteoriens regler, ha just den frekvens, som det absorberade eller
utsända ljuset vid den verkliga processen har, och där
modellen också skulle omsätta just den energimängd, som vid den
verkliga processen utväxlades. Mellan den fiktiva modellen och
verkligheten finnes intet annat samband än denna
korrespondens. Dessa modeller, till antalet lika många som antalet i
verkligheten förekommande processer, arbeta med ett
kontinuerligt förlopp, och på dem kunde man således tillämpa den
klassiska elektronteoriens regler och dispersionsformler. Det är mig
som nämnt icke möjligt att här närmare ingå på detta försök
att sammanknyta kvantateoriens diskontinuerliga processer med
den klassiska elektronteoriens kontinuerliga förlopp, försök som
därjämte avse att givarn mera konkret bild av förhållandena
än elektronteoriens schematiserade framställning med dipoler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
