Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖNTGENSTRÅLARNAS SPEGLING.
Av det sagda framgår, att röntgenstrålarna kunna tänkas
reflekterade på två väsentligt olika sätt. Skillnaden
åskådliggöres av fig. 1. K är en kristall med atomplanens
riktning angiven av streckningen. Det infallande strålknippet
S träffar kristallen i punkten B. Kristallens begränsningsyta,
som antages vara blankpolerad, bildar här med atomplanen
en viss från noll skild vinkel. Den infallande strålen S kan
reflekteras antingen i riktningen Sx eller i riktningen S2 eller
möjligen i båda dessa riktningar samtidigt, allteftersom vissa
betingelser äro uppfyllda.
FIG. 1
Reflexionen i riktningen S2 är den av Bragq först
studerade kristallreflexionen, där strålriktningen bestämmes av
atomplanens riktning. Villkoret för att en dylik reflexion
skall komma till stånd är formulerat i den för
röntgenspektroskopien fundamentala BrAGGska lagen
n • Å=2 rf sin cpn
där n anger spektrums ordning, Å är våglängden, d
gitterkonstanten och (p} glansvinkeln. Vid en viss glansvinkel
kunna alltså blott vissa bestämda våglänger A, , -^ . . . .
reflekteras d. v. s. kristallen verkar som monokromator.
Reflexionen i riktningen Sx är av samma art som den
vanliga speglingen inom det optiska området, d. v. s. infalls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
