Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste tänkas skrovlig i förhållande till röntgenstrålarnas
små våglängder. Ett försök att eliminera denna olägenhet
gjordes år 1916 av engelsmannen Barkla, i det han i stället
för polerade prismor använde sig av spaltade kristaller av
kalium- och natriumklorid, dock med negativt resultat.
Webster ock Clark sökte samma år utnyttja en eventuell anomal
dispersion för att nå målet. I omedelbar närhet av en
ab-sorptionskant kunde det nämligen tänkas, att brytningsindex
avvek tillräckligt mycket från värdet 1, för att brytningen
skulle bli märkbar. Därför tillverkades ett rhodiumprisma,
som genomstrålades av just samma metalls karakteristiska
K-strålning, men liksom samtliga föregående försök ledde ej
heller detta till något positivt resultat.
Ehuru ej direkt hörande tiJl ämnet må dock i detta
sammanhang omnämnas det böjningsförsök, som år 1912 utfördes
av Haga och Wind. Svårigheten, som låg i att konstruera
en tillräckligt smal spalt, löstes genom att göra
spaltöppningen kilformig. På den fotografiska plåten erhölls
härigenom en smal linje, vilken breddades något vid den del, som
svarade mot den smalaste änden av spalten. Härav
uppskattades våglängden till 0,12 A. E., ett resultat, som måste
betraktas som mycket approximativt.
Den första verkligt beviskraftiga undersökning, som
ådagalade röntgenstrålarnas transversella vågrörelsekaraktär,
presterades av Barkla år 1905, då han lyckades visa, att
strålningen kunde polariseras.
Med Laues år 1912 gjorda upptäckt av X-strålarnas
interferens i kristaller inträdde röntgen- och atomforskningen
i ett nytt oerhört givande skede. Huvudprincipen för det
lämpligaste spektroskopiska förfaringssättet angavs av Bragg,
och består däri, att röntgenstrålarna till synes »reflekteras»
mot atomplanen inuti kristallen. Benämningen reflexion
motiveras därav, att strålarnas inträngningsdjup i kristallen är
så litet, att ett påvisande av dylik inträngning på
experimentell väg är förenat med de största svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
