Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPERIMENTELLA METODER FÖR STUDIUM
AV RÖNTGENSTRÅLARNAS BRYTNING.
Det första experimentella påvisandet av ett
brytningsfenomen skedde vid Lunds fysiska institution år 1919 av W.
Stenström, som under professor Siegbahns ledning undersökte
giltigheten av den BRAGGska reflexionslagen. Men mera härom
i det följande. Då ett flertal metoder att studera brytningen
nu äro utarbetade, må först följande försök till
systematisering av dessa göras, där dock icke någon hänsyn tages till
de olika metodernas inbördes ålder och effektivitet.
A. Indirekta metoder:
1. Bestämning av totalreflexionsvinkeln.
2. Kristallreflexion mot en begränsningsyta bildande
liten vinkel med infallande eller reflekterade strålen.
3. Kristallreflexion i olika ordningar.
4. Överlagring av olika ordningars spektra på en och
samma plåt.
5. Jämförelse mellan glansvinklar bestämda med olika
kristaller. Absoluta vinkelmätningar.
6. Jämförelse mellan glansvinklar, bestämda med olika
kristaller. Relativa vinkelmätningar.
B. Direkt metod:
7. Prismametoden.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de ovan
angivna metoderna.
Metod 1.
Hur totalreflexionsvinkeln a kan bestämmas har i det före-
gående visats. Med kännedom om denna vinkel kan
brytningsindex lätt beräknas. Då ao är en mycket liten vinkel,
blir brytningsindex = 1 —^- .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
