Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metod 2.
Principen för denna metod, som med framgång använts av
amerikanaren Bergen Davis och hans medarbetare, framgår
av fig. 1. Kristallen slipas så att incidensvinkeln blir liten
(ungefär dubbla totalreflexionsvinkeln). Om glansvinkeln för
en viss våglängd bestämmes, dels då strålningen reflekteras
vid A och dels vid B, så finner man, att glansvinkeln vid B
blir större än vid A vilket beror därpå, att strålen brytes
kraftigare i begränsningsytan vid B än vid A. Ur de
uppmätta glansvinklarna samt med kännedom om
begränsningsytans lutning mot atomplanen kan brytningsindex för
ifrågavarande våglängd beräknas. Enligt denna metod har
brytningen av molybdens och koppars Z-strålning studerats i pyrit
och kalkspatkristaller.
Metod 3.
Bragg sökte själv på experimentell väg utröna, om den av
honom uppställda lagen för kristallreflexionen ägde exakt
giltighet, men de experimentella möjligheter, över vilka han
förfogade, räckte ej att finna den lilla avvikelse, som
verkligen existerar. Detta lyckades först Stenström år 1919 tack
vare den SiEGBAHNska precisionstekniken. Härmed var för
första gången ett fenomen funnet, som kunde tolkas som en
brytning. Stenström använde kristaller av socker och gips.
På grund av det STENSTRöMska arbetet intresserade man
sig även i Amerika för dylika mätningar. Duane och
Patterson undersökte avvikelsen vid kalkspat och Bergen Davis
vid glimmer. De använde ej som Stenström en fotografisk
metod utan jonisationen för påvisande av röntgenstrålningen.
Dessa amerikanska undersökningar äro emellertid behäftade
med så stora mätfel, att några slutsatser om
röntgenstrålarnas brytning därav ej kunna dragas. Vid Duane och
Pattersons mätningar äro de tillfälliga felen av samma
storleksordning som den sökta effekten, och i Bergen Davis under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
