Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökning ingå systematiska fel ungefär sju gånger så stora
som den verkliga avvikelsen.
Med en av professor Siegibahn väsentligt förbättrad
spektrograf utfördes i Lund år 1923 av lektor Elis Hjalmar med
användande av gipskristall mycket omfattande mätningar av
samma art som de STENSTRÖMska.
Med denna spektograf och enligt samma princip utfördes
år 1925 vid fysiska institutionen i Upsala av författaren en
undersökning av BRAGGska lagen med glimmerkristall. För
att ge ett begrepp om
brytningens storlek må huvudresultaten
av denna undersökning meddelas.
Fig. 3 föreställer en kristall, mot
vilken röntgenstrålar med
våglängden A infalla under sådan
glansvinkel <pn att de
»reflekteras». I begränsningsytan uppstår
en brytning, så att glansvinkel och våglängd inuti kristallen
bli resp. <p^ och A’. Då det just är dessa storheter som
satisfiera den BRAGGska lagen fås:
n • A’ = 2 d sin q)n’ .
Det gäller nu att i stället för <p^ och A’ i denna likhet
införa den uppmätta vinkeln <pn och våglängden i vacuum A.
Sättes brytningsindex, som är något mindre än 1, lika med
^ = 1-5, där b alltså är en mycket liten positiv storhet,
så fås:
A cos w
A cos qpn’
Med vissa obetydliga approximationer erhålles
FIG 3.
eller
n • A = 2 d\
n’A = 2d\
1
sm ’<pn_
åd2 ål
n2 ’A2
I sm <pn
• sm (p
(i)
(2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
