Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare mätningar inom området för långvågig röntgenstrålning. Av civ.ing. R. Thoræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långvågig röntgevistrålning 137
60 högsta elementens röntgenspektra. Inom de olika serierna
ökas emellertid spektrallinjernas våglängd från element till
element nedåt i det periodiska systemet. De kortaste
våglängderna på c:a 0,1 A. E. återfinnas sålunda i urans K-serie,
medan de längsta då uppmätta voro Na Kal = 11,884 A. och
Cu La l = 13,3 A. För våglängder upp till c:a 2 A. hade
därvid den öppna spektrograftypen använts. Denna
karakteriseras därav, att röntgenstrålningen passerar genom luft av
atmosfärtryck på sin väg från spalten till den fotografiska
plåten. För våglängder över 3 A. börjar emellertid
absorptionen i luften att göra sig starkt gällande, varför man för
våglängder större än denna gräns måste använda sig av
vacuumspektrografer, där strålgången är inbyggd i ett tätt hölje,
som evakueras till någon tiondels mm Hg. Med dylika
anordningar till sitt förfogande var det man lyckades
framtränga till den ovannämnda gränsen på c:a 13 A.
Från atomfysisk synpunkt är emellertid intresset för ett
utvidgande av röntgenområdet mot större våglängder
synnerligen stort, och det var med tanke härpå som förf. våren 1924
på förslag av och i samarbete med Prof. M. Sibgbahn vid
Fysiska Institutionen i Uppsala påbörjade en del arbeten med
en sådan utvidgning som mål. Orsaken till den inträdande
våglängdsbegränsningen är den starka absorption, som den
långvågiga strålningen undergår. Denna absorption
uppträder, förutsatt att absorptionen i luften genom evakuering
eliminerats, huvudsakligen på två ställen, nämligen:
1. Vid strålningens gång genom fönstret, d. v. s.
skiljeväggen mellan röntgenröret och spektrografen.
2. I det woiframskikt, som vid användning av wolframtråd
till glödkatod avsätter sig på den vattenkylda
antikatoden. Om röret drives med tillräckligt hög spänning,
möter det visserligen ingen svårighet för elektronerna att
genomtränga detta woiframskikt, men den långvågiga
strålningen från det underliggande antikatodmaterialet
absorberas däri så gott som fullständigt på grund av
wolframs höga atomnummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
