Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som p. v. Helmholtz dels ensam (1887), dels tillsammans med
F. Richarz (1890) utförde angående elektriska spetsurladdningars
förmåga att ändra utseendet på en ångstråle, som fick utströmma
från ett smalt munstycke. Den fysikaliska grundvalen för dessa
intressanta försök kunde dock ej klarläggas, förrän teorien för
gasers ionisation genom J. J. Thomsons undersökningar mot
slutet av 1890talet utarbetats. Man var dessförinnan mest böjd
att tolka den funna verkan på ångstrålen såsom förorsakad av
stoftpartiklar, som bildats vid urladdningen; detta i anslutning
till tidigare arbeten av M. Coulier (1875) och J. Aitken (1880
—81), vilka visat dammpartiklars betydelse för dimbildningen.
Gasionernas förmåga att underlätta vattenångas kondensation
utreddes 1897—99 av C. T. R. Wilson, som då arbetade såsom
»research student» på Cavendishlaboratoriet i Cambridge under
J. J. Thomsons ledning. En fuktighetsmättad luftmassa,
innesluten i en glascylinder, kunde adiabatiskt avkylas genom
plötslig förskjutning av en lätt kolv. Kvoten mellan luftens slut och
begynnelsevolym måste därvid överskrida värdet 1.25 för att
överhuvud dimbildning skulle uppträda i dammfri luft, även
om ioner funnos närvarande; låg kvoten mellan 1.25 och 1.31,
utfälldes vattendropparna enbart kring de negativa ionerna;
mellan 1.31 och 1.3 8 ägde kondensation rum även kring de positiva;
och slutligen för expansioner större än 1.3 8 bildades
dimdroppar överallt i gasmassan, även vid frånvaro av ioner.
Utvidgningarna 1.25, 1.31 och 1.3 8 motsvara ungefär resp. 4, 6 och 8
gångers övermättning, d. v. s. luften innehöll efter de nämnda
utvidgningarna 4, 6 eller 8 gånger mera vattenånga, än som
motsvarade dennas mättningstryck vid den efter utvidgningen
rådande temperaturen. — Wilson fann även, att under vissa
ej fullt utredda förhållanden ett slags oladdade
kondensationskärnor kunde uppträda, vilka sannolikt bildats genom någon
fotokemisk process. Nyligen (1927) har F. Kirchner vid försök
med WiLSONkammare funnit, att minimala spår av jodmetyl
åstadkomma en starkt störande dimbildning — Det förtjänar
ihågkommas, att denna utredning av gasionernas egenskaper
såsom kondensationskärnor tjänade som grundval för de första di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
