Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strålningskvantums frekvens utan enbart av den absorberande
atomens energinivåer. Fig. 25 visar en av Augers fotografier,
avseende vätgas med tillsats av 5 % argon och en spänning på
röntgenröret om 45 KV; man ser, hurusom på flera ställen av
röntgenstrålarnas väg en lång och en kort (c:a 1 mm.)
elektronbana utspringa från samma argonatom. — Fig. 26 är tagen med
tillsats av 3 % krypton till vätgasen och en rörspänning om 60
KV samt visar en grupp av fyra stycken fotoelektroner, därav
två med banlängder omkring 1/2 mm., utgående från samma
punkt. Banlängderna stå i god överensstämmelse med den
beräkning, som Auger utfört på basis av den på annat sätt vunna
kännedomen om ädelgasatomernas energinivåer.
Fotoelektronernas framåtriktade rörelsekomponent- har efter
Wilson noggrannare studerats av amerikanen F. W. Bubb, som
även (1924) upptog försök med polariserade
röntgenstrålar. Han fann, att fotoelektronernas emissionsriktning,
projicierad på ett mot den polariserade röntgenstrålen vinkelrätt
plan, övervägande går parallellt med den elektriska
vektorn. Tysken F. Kirchner har fortsatt Bubbs arbete med
polariserad röntgenstrålning och (1926) dels verifierat resultaten
angående fotoelektroner, dels även studerat CoMPTON-elektro-
Fig. 27. Frekvensen av fotoelektroners resp. stötelektroners emissions vinklar
vid polariserad röntgenstrålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
