Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. T. R. Wilsons metod att synliggöra korpuskelbanor och några av dess tillämpningar av doc. G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tredje och fjärde kolumnerna äro endast medräknade de
banor, vilkas karaktär otvetydigt kunde fastställas. Vid de
kortaste våglängderna voro S-banorna så långa, att det i några
iall var omöjligt att avgöra, om ett givet banspår borde föras
under rubriken S eller F. Å andra sidan kunde det för de största
våglängderna vara svårt att särskilja en S-bana från en ionhop,
bildad genom sekundär röntgen-K-strålning från syre, kväve
eller argon. Detta är anledningen till att ns + nF något avviker
från det i andra kolumnen angivna totalantalet förefintliga
banspår. Överensstämmelsen mellan siffrorna i de båda sista
kolumnerna är tillfredsställande, om man tager i betraktande det
ringa antalet banor av ena eller andra slaget.
2) Maximala längden (R) av /S-banorna bör växa med
röntgenrörets spänning (V) på ett sätt, som låter sig beräkna ur
teorien för CoMPTON-effekten. om man dessutom tar till hjälp den
av C. T. E. Wilson funna, ovan anförda relationen mellan R
och F. Mätningarna gåvo de i tab. 2 angivna resultaten; R har
angivits i mm.:
Tabell 2.
V
i kilovolt
R i
mm
observerat
beräknat
21
0
0,06
34
0
0.3
52
1 2,5
1,8
74
6
6
88
9
12
111
24
25
3) För de hårdaste strålarna (111 KV) var det också möjligt
att studera, huru stötelektronernas räckvidd varierar med
emissionsriktningen i förhållande till röntgenstrålen. Resultatet
framgår av tab. 3:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
