Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den nyare kvantteorien av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skara av banor genom vissa mot den klassiska mekanikens
grundföreställningar fullkomligt stridande s. k. kvantvillkor utvalde
en del banor såsom de enda kvantteoretiskt möjliga. Härtill kom
att rörelsen i dessa banor icke hade något direkt samband med
den utsända strålningen. Det nämnda förfaringssättet ledde
visserligen, i fråga om vätespektrum till överensstämmelse med
erfarenheter; då man övergick till den näst enklaste atomen i
periodiska systemet, helium, erhöll man emellertid resultat, som
väsentligt avveko från de experimentellt funna. Även beträffande
andra frågor råkade teorien i väsentliga svårigheter och den
övertygelsen blev i synnerhet fr. o. m. år 1923 allt allmännare, att
en tillfredsställande formulering av kvantteorien fordrade en
brytning med klassiska föreställningar av betydligt mera
genomgripande art. Vägledande blev härvid i första hand den av Bohr
uppställda korrespondensprincipen, vilken bygger på idéen om en
djupgående »korrespondens» mellan klassisk och kvantteoretisk
åskådning, och som redan i Bohrs händer lett till en omfattande
tydning av olika grundämnens spektra och av lagbundenheterna
i grundämnenas periodiska system.
Den nyare utvecklingen inleddes genom ett arbete av
Heisen-. berg (1925), vari han lyckades göra sig fullständigt fri från det
klassiska rörelsebegreppet. På detta HEiSENBERGska arbete skall
jag här, trots dess stora historiska betydelse, icke närmare ingå,
då det torde vara omöjligt att på ett begränsat rum och i populär
form ge någon egentlig föreställning om detsamma. Jag vill
emellertid nämna, att detta HEiSENBERGska arbete följdes av
högst betydelsefulla undersökningar av Born, Jordan och
Heisenberg, i vilka de ursprungliga HEiSENBERGska idéerna
ytterligare utbyggdes. Denna Heisenberg-Born-JORDANska form av
den nyare kvantteorien brukar benämnas matrixmekaniken, då
man där opererar med vissa från algebran kända symboler, s. k.
matriser. Jag skall nu i stället vända mig till de idéer som redan
tidigare införts av Louis de Broglie, och vilka i Schrödingers
händer ledde till ett nytt av Heisenberg oberoende angrepp på
problemet om den rationella formuleringen av kvantteorien.
I det föregående har framhållits den dualism i vår uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
