Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag ur den nyare kvantteorien av doc. I. Waller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tikel fashastigheten V ständigt större än ljushastigheten c. De
Broglie visade, att även partikelhastigheten har en enkel
vågteoretisk motsvarighet, nämligen den s. k. grupphastigheten,
vilken utgör den hastighet varmed en »våggrupp» fortskrider. Till
denna betydelsefulla omständighet blir det anledning att senare
återkomma.
En direkt bekräftelse fingo de Broglies idéer om fasvågorna
och deras interferensmöjligheter genom experiment utförda av de
amerikanska forskarna Davisson och Germer. Dessa experiment
visa, att om elektroner träffa en kristall uppstå fenomen analoga
med interferensfenomenen vid röntgenstrålar. Davisson och
Germer läto en ström av elektroner, vilka genom acceleration i
ett elektriskt fält bibragts en viss hastighet, falla mot en
nickelkristall. Denna kristall var en s. k. enkristall, d. v. s. den
utgjordes av en homogen kristall och ej, såsom fallet är med vanliga
metallstycken, av småkristaller med alla möjliga orienteringar.
Från kristallen sprides elektronerna åt olika håll; antalet av i
olika riktningar spridda elektroner uppmättes. De nämnda
forskarna funno därvid i vissa riktningar skarpt utpräglade
maxima för antalet spridda elektroner. Detta är just vad man
har att vänta enligt de Broglies teori. Mot de infallande
elektronerna svarar approximativt en plan de BROGLiE-våg,
vars våglängd med bortseende från relativetskorrektion (denna
försummelse är här tillåtlig, då elektronernas hastighet var
liten i förhållande till ljushastigheten) är l == där m0 är
elektronens vilomassa, v elektronernas hastighet. Denna
hastighet beräknas på vanligt sätt ur potentialdifferensen V hos det
accelererande elektriska fältet, man har ju ekvationen \ m0v2 = eV,
om — e är elektronladdningen. Denna våg avböjes av de
särskilda atomerna i kristallen; från varje atom utgår m. a. o.
en spridd våg. De spridda vågorna interferera, och på grund av
atomernas regelmässiga anordning i kristallen förstärka de spridda
vågorna varandra i vissa riktningar och försvaga varandra i andra.
Ligger våglängden l inom lämpliga gränser (detta kan
åstadkommas genom lämpligt val av spänningen V), måste man få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
